Män som glöms bort pga feminismen

Nu är jag tillbaka på det där spåret igen som jag blev starkt kritiserad av Fi-Liv för. Helt enkelt att feminismen som den ter sig i debatter idag är diskriminerande i sig och därmed blir redundant. Utan genusdrabblet skulle vår syn på kön ha möjlighet att vara mer jämställd helt enkelt.

En panda postade videon på sin blogg and I liked it. Magnus Betnér är inne på samma spår. Jag hoppas han är seriös här, för han är ju awesome här mot Miljöpartiets Zaida Catalán. Bland annat för han samma resonemang som jag – fast han fick istället tillbaka frågan “hur många är det då?”. Män som glöms bort i debatten alltså.

Zaida med många övriga trångsynta genustards är helt enkelt inne på fel spår i debatten och inte på väg mot någon lösning. Med det sagt så kan det nämnas att jag ogillar den klichéliberala “göra vad man vill med sin egen kropp”-attityd som Betnér har.

“Varför ska man köpa sex för pengar?” frågar Zaida Catalán. Nu råkar ju hon tyvärr vara en person med relativt hög sex appeal. Hur ställer sig Zaida till att personer av diverse skäl har stora svårigheter för att upprätta intima relationer eller ö.h.t. sexuella kontakter? Bör dessa bara “skärpa sig”, eller kanske “leva med det”? Att köpa sex handlar inte bara om att “andra tar sig rätten över andras kroppar och sexualitet”. Det finns många legitima syften med legaliserat sexköp och att vara mot detta är ungefär som att räcka ut tungan åt socialt missanpassade individer och säga “haha, ni får inte doppa”.

Magnus Betnér är eventuellt inne på samma spår. Jag hoppas han är seriös här, för han är ju awesome i debatten mot Miljöpartiets Zaida Catalán.

Zaida ser bl.a. inte möjligheten att man ska kunna vara prostituerad som ordinarie yrke. Betnér tycker det mycket väl kan vara ett jobb – eftersom “sex inte är så dramatiskt”. Jag håller med Betnér i resonemanget ganska långt i den här diskussionen. Fast helt övertygad är jag inte att man borde avdramatisera alltför mycket. Jag är övertygad om att många “konservativa” saker, t.ex. monogami, till stor del är högst fördelaktiga för samhället. Det är nämligen en allmänt smart grej att kontrollera spridning av STDs…

Miljöpartiet och Piratpartiet fungerar bäst i symbios

Crashcourse i min tolkning av Piratpartiets mål och strategi:
Debattera, driva på utveckling och få till ändring i samtliga partiers politik.

Crashcourse i min tolkning av skillnaden mellan MP och PP:
Miljöpartiet gillar piratpolitik på en rent ideologisk basisPiratpartiet i sig står dock för pan-demokratiska principer som täcker hela färgspektrat. Piratpartiet har etablerats som parti för att dessa principer har glömts bort hos många partier.

För att få till stånd en förändring i de frågor piraterna huvudsakligen brinner för behövs det något tydligt. Närmast symboliskt. Precis som att 80-talets fokusparti Miljöpartiet behövdes för att få till stånd ett rejält snack om miljötänk.

Så nu kommer vi till själva grejen.
Meningsskiljaktigheten hos pirater och miljöpartister.

Kritiken från Piratpartiet är, vad jag uppfattat, att de gröna inte kan driva “sina frågor” samtidigt som de driver “piraternas frågor”. Inte med så få mandat de har – och dessutom får man med paketpolitik som inte alla pirater går med på. Piratpartiets stöd kommer från alla möjliga håll, inte bara grönt. Varför föra en splittrad kamp för allas lika, grundläggande demokratiska rättigheter?

Dels sammanför Piratpartiet alla politiska – och även opolitiska – intressen. Viktigast är dock att lyssna på vad de faktiska kandidaterna Miljöpartiet har tänkt skicka till EU själva säger om vad de vill göra i EU-parlamentet:

Inte ett ord om någon av de vanliga piratfrågorna.

Värt att notera är att kommentarerna från Mp-kandidaterna gjordes innan Piratpartiet fick sitt uppsving och började tas på allvar inför EU-valet. Idag svarar typ alla med piratinfluerade åsikter för att fiska röster.

Men vad är slutsatsen då?
Vad ska man rösta på?
Kan man verkligen lita på något parti?

Jag vill hävda att Miljöpartiet och Piratpartiet är de idag sundaste alternativen. Sedan handlar det om personlig övertygelse. Är de viktigaste frågorna att driva dem om fiskepolitik, kärnkraft och ekologisk mat? Eller ska man se till att lampan riktas mot vår våldsraperade rättssäkerhet, informationsfrihet, personliga integritet och demokrati så det ger gehör även hos de dominerande S & M?

Miljöpartiet har redan platser säkrade. Nu behöver vi även ge Piratpartiet mandat. Piratpartiet kan ta hand om att driva sin politik aktivt och så kan Miljöpartiet visa ett stöd genom bl.a. fortsatt gott omdöme vid omröstning.

Tillsammans, i symbios, kan vi samarbeta och göra skillnad!

Detta inlägg baserades på en kommentar till Maria Ferms uppföljning till Rick Falkvinges post som var en reaktion på Marias typ-svar-inlägg på min ursprungliga MP/PP-jämförelse. Förhoppningsvis fångar respektive bloggares egna inlägg upp kommentarsdebatterna någorlunda.

Andra på ämnet som jag snappat upp: infallsvinkel, Tvivlar, Johan Ronström, Jakop Dalunde, Fredrik Frangeur.