Om min Ipred-ansökan och reaktionerna

Jag postar detta för input. Så jag kan ge ett så välformulerat brev som möjligt som svar på de negativa känslor som väckts i samband med min anmälan. Jag kan svära på att jag inte tänkt använda lagen i strid mot rådande piratmentalitet. Hjälp mig formulera, tack.

Hej! Jag författar detta som ett mail för att kunna copy-pasta som svar till folk som reagerat på min anmälan om informationsföreläggande i enlighet med den omtalade Ipred-lagen.

Jag tycker inte om Ipred. Jag tycker det är ett avskyvärt direktiv från EU och jag är aktiv medlem i Piratpartiet för att kunna arbeta politiskt mot just sådana lagförslag.

Ipred är ett hot mot rättssäkerheten i Sverige. De exempel vi har sett idag från användningen av motsvarande lag i Danmark har lett till oberättigade skadeståndskrav i bästa maffia-stil. “Betala annars stämmer vi er”-hot utdelas utan någon som helst säkerhet på att personen som får brevet är ansvarig för anklagelsen.

Min ansökan om informationsföreläggande leder inte till kravbrev eller andra obekvämligheter för den vars uppgifter jag söker. Jag kommer inte att _besvära_ personen på något sätt. Det enda obekväma som sker är vad som föreskrivs i den nyligen ändrade lagen om upphovsrätt – vilket är just vad jag vill framhäva. Följande två frågeställningar lyder:

  • Om jag nekas detta informationsföreläggande, men Danowsky & Co. får ett tummen upp, vems intressen är lagen då till för? Inte rättsinnehavarens i alla fall!
  • Om jag beviljas detta informationsföreläggande, hur kan man då se på Sverige som en rättssäker stat? Skärmdumpar ska inte räcka som bevis.
  • (om båda ansökningarna nekas fungerar rättssystemet just nu, men det är bara en tidsfråga innan lagen missbrukas)

Jag förstår om personer önskar att denna lag ej används ö.h.t. – att kränkningen av den personliga integriteten ej bör utföras alls av en pirat. Dock vill jag försvara mig med att jag vill visa hur lagen fungerar i praktiken. Lagen ger mig rätt till detta intrång i integriteten – det tycker jag är fel. Mitt engagemang ligger i att avskaffa lagändringarna, men jag vill först lära känna min fiende.

Du kan lita på att jag inte missbrukar lagen. Jag testar den bara. Att hävda att jag är korrupt eller hycklare anser jag vara en förhastad slutsats. I PC För Alla-artikeln lyder min slutsats som följer:

Men mest av vill Mikael Nordfeldth testa hur Ipred-lagen fungerar i praktiken, eftersom han ser den som mycket rättsosäker. Bevismaterial är ett av problemen.
– Det är svårt att veta vem som laddar ned och det verkar räcka med skärmdumpar, som lika gärna kan vara gjorda i Paint, säger han.

Jag gör det här för demokratin i Sverige.
Det kan du lita på, för jag är pirat.

Potentiell ändamålsglidning med Ipred

Det här är inte en officiell del av min inläggserie Ipredinated, utan snarare det som kommer att bli “Director’s comment”-tracket på DVDn vid filmatiseringen.

Jag verkar inte ha nämnt något om Ipred-fall #2 själv ännu. Följande två Piratbyrån-bloggare har dock gjort det, Dr Rignell samt Copyriot, och jag kan ju inte vara sämre än dem.

Min kommentar om det hela är att det är ett oerhört tydligt tecken på ändamålsglidning. Upphovsrätten ska inte användas för att skydda data. Än mindre datorsystem, som i Ipred-fall #2 (+bilaga). Sådant faller nämligen under ett helt annat lagrum kallat “dataintrång”.

Jag anser att företagshemligheter inte bör skyddas av upphovsrätten (som kräver verkshöjd). Som Wikipedia säger: “Det är med andra ord upphovsmannens säregna sätt att uttrycka något som skyddas, inte de idéer eller fakta som verket kan innehålla.” Det är därför Ipredfall #2 är så felriktat som det bara går. Om tingsrätten beviljar informationsföreläggandet är det en tragedi.

Exempel på var upphovsrätten missbrukats tidigare – och varför jag
tycker det är allvarligt att separera lagrummen – är t.ex. i Scientologkyrkans anmälan mot Zenon Panoussis (som hade publicerat deras dokument för allmän granskning). Det här var ett svenskt fall där Monique Wasted (känd från TPB-rättegången) företrädde scientologerna.

Ett annat, mycket mörkare exempel, är banken Julius Baer som anmälde Wikileaks -och desutom lyckades temporärt stänga deras huvuddomännamn – efter att man publicerat “känslig data” som visat på pengasvindlande och whatnot.

Att göra en Ipred-anmälan, del 7

Nu är tydligen min ansökan om informationsföreläggande inlämnad som Ipred-fall nummer 3 och finns utgiven på internets.

Akten ska bli mycket intressant att följa. Den är exempelvis betydligt bättre underbyggd med bevis än tidigare fall. Dessutom är anmälaren en sällsynt internetvänlig musiker som bara provkör IPRED, tror jag.

Dr Rignell

Jag ska gå tillbaka i tiden och tagga alla delar av denna inläggserie med att-gora-en-ipred-anmalan. Kom ihåg att ni (för närvarande) får ladda hem min musik, men inte dela med er av den (oj, går länkarna till samma sida?) utan explicit tillåtelse, för då gör ni intrång i min ensamrätt 🙁

Fotnot: Om ni har samma PDF-läsare som mig är det bara att zooma in på bilderna för att de inte ska se helt retarded ut. Det tog en stund för mig att fatta… Aduhrrr.

Update 2009-04-10 01:01

Hahaha, jag hittar ju en massa stavfel etc. nu i ansökan. Damn, mitt skrivande är förevigat som grammatikfail.

Att göra en Ipred-anmälan, del 6

Nu är papperen inlämnade! Den som snackar med Umeå tingsrätt bör (när papperen tagits om hand och stämplats och grejs) kunna få ut en kopia av min ansökan om informationsföreläggande.

Nämnas bör att fortfarande så vet man inte ens i Solna om Danowskys papper ger resultat. Ipred har inte fått någon effekt ö.h.t. än utöver anmälningar.

Jag väntar alltså på beslut om hur tingsrätten ska bedöma min ansökan, om det finns en avgift ö.h.t, ifall jag skrivit något felaktigt eller om det saknas information t.ex. Med tanke på att det är min första ansökan skulle jag bli förvånad om det godkänns rakt av. Fast det är ju baserat på Danowskys heliga skrifter, så varför inte…

Det enda som saknas är screenshot av GPS-synkroniserad klocka. Min klocka synkroniserar tyvärr endast efter en tidsserver som går efter atomur, inte geografisk lokation på vår planet. Sedan kör jag Ubuntu och använder mig av klienten Transmission också och överlåter verifikationen till de hash-algoritmer som SHA1-standarden som används i BitTorrent tillåter. Istället för att “verifiera” nedladdningen med en proprietär nätverksniffare för 129-429 EUR (Commview, att jämföra med Wireshark).

För att säkerställa absolut korrekt tidsangivelse har min dator kontinuerligt synkroniserat tidpunkt med GPS.

Liksom… WHAT THE FUCK?! Sida 9 i Danowskys ansökan (sidan är skriven av Anders Nilsson vid Antipiratbyrån) bör kompetenskonkursförklara hela fadäsen.

Ipred: Det gäller all immaterialrätt

Jag hittar tillägget av “försök eller förberedelse” på flera ställen i Ipred-propositionen. Det är ju nästan som att det skulle finnas något underliggande mönster här!

Kika in följande i propositionen föreslagna lagändringar:

  • 17.1  Förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk
  • 17.2  Förslag till lag om ändring i varumärkeslagen (1960:644)
  • 17.4  Förslag till lag om ändring i patentlagen (1967:837)
  • 17.5  Förslag till lag om ändring i mönsterskyddslagen (1970:485)
  • 17.6  Förslag till lag om ändring i firmalagen (1974:156)
  • 17.7  Förslag till lag om ändring i lag (1992:1685) om skydd för kretsmönster för halvledarprodukter
  • 17.8  Förslag till lag om ändring i växtförädlarrättslagen (1997:306)

Bestämmelserna i [tidigare stycke] tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång.

Ovanstående text finnes inlagd i nämnda områden ovan. Det är helt galet. Hur kan man helt plötsligt säga att försök eller förberedelse till intrång är ett brott, när försök och förberedelse kan vara vad som helst?

“Jaha, du installerade µTorrent och besökte The Pirate Bay dagarna efter att Per Gessle släppte sitt senaste album!”

“Jaha, du försöker bygga din egen MP3-spelare. Varför då?”.

När är undersökande, experimenterande och utforskande inte ett försök eller en förberedelse till intrång i någon av de luddiga immaterialrätterna? Jag vill ju efterapa och skapa samma saker som andra gjort genom att t.ex. titta på kretskort och reverse-engineera protokoll.

Jag anar patentdebatt

Återigen har jag bläddrat igenom DN och läst för fulla [kaffe]muggar. Idag påstods det att regeringen tillåter att svenska patent stjäls. Regeringen gör detta genom att inte arbeta för bättre möjligheter att ställa sig rakryggad mot en “exempelvis amerikanska industriella intressen”. De efterfrågar förstärkning av patentaspekten hos “IPR” (Intellectual Property Rights, eller rättigheter för intellektuell egendom).

För att klargöra: Upphovsrätt (som ger kopieringsrätt, copyright) och patenträtt är båda (olika) rättigheter gällande intellektuell egendom. De är s.k. “immaterialrätter”. Intellektuell egendom bedöms i industrierna vara värt sin virtuella vikt i guld nu när vi lever i ett informationssamhälle. Värnandet om upphovs- och patenträtt förutsätter ett intrinsikalt (inneboende) värde i mänskliga tankar.

Jag ska inte ta denna debatt in absurdum just nu. Det hade bara lett oss till att man måste upprätta en tankepolis och hindra folk att såväl nynna på en skyddad låt som bygga en egen MP3-spelare.

Vi håller oss till den debattartikel som en väldans massa professorer (en bunt av dem emeritus) och även f.d. representanter från bank- och affärsvärlden, plus enstaka aktiva representanter för några uppfinnarkretsar. Vad säger artikeln egentligen? Kan den visa hur regeringen bör agera? Vad är den viktiga skillnaden mellan patent och upphovsrätt? Jag har isolerat ett par intressanta delar av artikeln som jag dessutom tycker återges korrekt på egen hand.

[…] sedan länge råder ett för den breda allmänheten, massmedierna och politiska beslutsfattare föga känt patentkrig mellan exempelvis amerikanska industriella intressen och icke-amerikanska patentinnehavare. De senare kan räkna med att tvingas försvara sina patenträttigheter i en juridiskt komplicerad miljö mot aggressiva och finansiellt starka konkurrenter. […]

Detta är den exakta motsatsen till den aktuella fildelningsdebatten gällande upphovsrätt! I fildelningsdebatten står lagen (speciellt med Ipred) på en aggressiv, finansiellt stark industris sida. Det här förklarar ingen direkt skillnad, men innebär att artikelförfattarna förmodligen är opponenter till privatpoliser. Åtminstone sådana som anställs av Goliat för att jaga David, vilket Ipred-lagen resulterar i.

Följande är fortsättningen på det citerade stycket, modifierat av mig för att styrka mitt påstående: “Därmed blir introduktionen på den amerikanska marknaden för musik och film kostsam och ofta omöjlig. Detta kan också innebära försvagade möjligheter att upprätthålla patent på samma produkter utgivningsmöjligheter på andra håll i världen och att driva in avtalade licensavgifter distribuera på eget behåg.”

STIM:ar man sig t.ex. (vilket är praxis) har man ingen rätt att trycka egna skivor eller nätdistribuera egen musik kommersiellt utan att betala pengar till STIM. De rättigheterna har då avtalats bort och t.ex. skivpressarna i Sverige är så gott som en enorm kartellverksamhet. Då var likheten patentjättar <-> skivindustrin, STIM etc. etablerad.

Noteras bör att artikeln ovan påpekar att andra länders företag (där andra patentlagar och -system råder och det finns andra uppfinnare) kommer att hävda sin egen rätt till produktion och licens. Duh.

Stora tillverkande företag kan frestas att producera utan licens, med uträkningen att det lilla företaget med det värdefulla patentet inte ska ha råd att stå upp för sin rätt. Ett sådant patentintrång kan få effekter likt en organiserad kartell av olika producenter.

Detta stycke berättar att företagen som var den “amerikanska industrin” i föregående citat kan strunta i småpatent och köra sitt eget race. Artikelförfattarna önskar möjligheter att rättsligt ställa sig upp mot jättarna. Är det en rimlig önskan? Jag hoppas det, även om våra metoder kan skilja.

Vidare bekräftar citatet (mer specifikt “likt en organiserad kartell av olika producenter”) att korspatentering är en dyster verklighet idag. Patentindustrin är en stor härva av företag som har knivar mot varandras halsar genom patenthot och i slutänden har kommit överens om att inte stämma (alltför ofta). Det här får mig att tvivla på ovanstående önskans rimlighet att man kan ställa sig mot jättarna med existerande patentlagar.

Det skulle behövas en enorm slagkraftighet vars like aldrig skådats för att stödja någon vars patent kanske infiltrerar någon annans patent. Kanske är det enda som krävs för att en rättsprocess ska starta som tar musten ur David (vs Goliat). Precis på samma sätt kan upphovsrättsindustrin lyckas med att kräva hundratusentals kronor och gå iväg segrande bara genom att leka polis med utpressning och hot om åtal.

En intressant iakttagelse är hur snabbt svenska myndigheter aktiverades när några amerikanska intressen ansåg sig förfördelade av en på svensk mark verksam fildelningscentral. Det finns anledning för svenska staten och EU att reagera med minst samma skärpa i det pågående patentkriget.

  1. Artikelförfattarna visar tydligt att även de tycker att Sverige bara böjde sig framåt och tog emot i polisens razzia av The Pirate Bay.
  2. Med anledning av ovanstående liknelser av upphovsrättsindustrin mot privatpersoner och kreatörer är det rimligt att anse att författarna (åtminstone egentligen) vill se att Ipred-lagen stoppas.
  3. Artikelförfattarna har (för optimistiska?) förhoppningar om att Sverige kan försvara kommersiella intrång av immaterialrätt.

Punkt 3 går att uppfatta på flera sätt. Jag vill alltså mena att författarna inte nödvändigtvis har något emot ickekommersiella patentintrång (du bygger något i din källare eller distribuerar fri mjukvara). När man tänker på den juridiska och sociala problematik (bl.a. integritetskränkande kontrollbehov) som uppstår när man har åtminstone jag svårt att se det på ett annat vis.

För vem vill egentligen hindra öppna och fria industristandarder och idéutbyten som hjälper utvecklare att förbättra existerande lösningar samt eradikerar problemet med korspatentering?

Se det såhär: Om jag i mitt snabbmatsgarage(!) efter experimenterande upptäcker en bra reningsmetod för frityrolja så jag kan köra bilen ekologiskt – då borde jag inte kunna stämmas för att ha “tagit någon annans tankegods“.

Intrång på högteknologiska lösningar (t.ex. Intels CPU-arkitektur) lämnar jag vid sidan av eftersom artikeln handlade om patentinnehavare i singular som kunde känna sig “ensamma”. Men jag kan säga att t.ex. distribuera Kinakopior som om de vore Intels CPUer vore helt felaktigt och att betraktas som bedrägeri.

Michael Broquist haltar: klarar knappast genomlysning

Michael Broquist (ingenjör, ekonom, siare och författare) har försökt bemöta fildelarnas argumentation. Tyvärr har han dock inte hängt med i debatten och valt felriktade och tama argument att bemöta. Jag har valt att bemöta hans valda argument för att klargöra den, för mig, nuvarande nivån på debatten.

“Likaså är det väldigt få som vågar uttrycka den faktiska drivkraften bakom fildelningen: gratis musik och film. Att slippa betala. Få tag på något som man annars inte skulle haft råd med.”

Jag skulle vilja ändra på detta till: “[…] den faktiska drivkraften bakom fildelningen: gratis musik och film. Att slippa betala hitta allt. Få tag på något som man annars inte skulle haft råd med hade kunnat ta del av.”.

Det är klart att det finns många som tycker att musik och film bör, om inte gratis, åtminstone vara billigare än vad det är idag. För detta finns samtliga argument om utbud och efterfrågan (det finns för många artister för att ställa krav på marknaden), effektiva distributionssätt (varför betala för skivpress + bensin + chaufför + butikspersonal?) och att fildelning faktiskt fungerar (till skillnad från DRM-skyddat material jag inte kan spela på min bärbara mediaspelare)

Men det är inte drivkraften för de flesta. På sätt och vis kopplat till distributionssätten vill jag starkt påpeka att det faktum att folk fildelar är för att det är tillgängligt här och nu. Alla vill ju att artisterna ska ha råd att fortsätta med sin verksamhet om de är duktiga på vad de gör – men kan jag inte köpa verken lätt och smidigt har jag ingen anledning att gå en lång omväg för det.

“Man tar inget – gör man en elektronisk kopia finns orginalet kvar”

Det här är ett bemötande av upphovsrättsindustrins påstående (och vilseledande) att kopiering = stöld. Jag medger personligen att med rådande lagstiftning översätts upphovsrättsintrång på juridiska till “stöld” eller snatteri. Verkligheten förutsätter dock att stöld och snatteri utgör en “skada”, vilket är helt omöjligt att påvisa – vilket effektivt renderar “stöld”-argumentet poänglöst.

Vidare har denna tanke, att kopior är oändliga, djupt filosofiska betydelser. I behandlingen av information i digital form är data endast data – inte konstnärliga verk. Endast den analoga representationen av ett verk kan vara upphovsrättsskyddat. En digital kopia är data (information) och inget mer.

“Artisten tjänar snarare på mycket nedladdning eftersom dess musik sprids mer vilket ökar kändisskapet”, samt

“Artisterna borde ändra affärsmodell och ta betalt för till exempel framträdanden istället”

Hur kommer det sig att Michael anser att det som talar starkast för fildelning är ett, som han säger, “vid-sidan-av”-argument? Jag tror inte att varken jag eller Michael är rätt personer att säga emot oberoende studier och rapporter om ökande omsättning (trots oss onda fildelare!).

Jämför gärna med en åsna i ett hav av höstackar – och så ser man andra åsnor som flockas kring en av dem. Då måste ju givetvis den höstacken vara bättre! Fast vissa åsnor går förstås fortfarande hellre till dansbandhöstacken än discohöstacken.

Michael anser, vilket hjälper mig att förstå poängen lite, att beslutet om spridningsmetoder ska ligga på artisten. Det är ju en del av upphovsrätten – men kan leda till avtalsbrott hos t.ex. ett större skivbolag som inte förstått sig på effektiva distributionsmetoder. Vips återkommer nämnda omvägar och hinder för att ö.h.t. köpa verken.

Som Alexander Bard sade innan han blev folkpartist: om man lyckas hitta på smarta system att smidigt ta betalt “då kommer artisterna att tjäna mer pengar än de någonsin har gjort“. Om man hoppar över hindren i den aktuella verkligheten för artister alltså.

“Det har fungerat bra för artist NN som släpper sin musik på nätet”

Se ovan. Bara för att en artist har laglig rätt att göra detta betyder inte att den kan det med en existerande lobby som agerar mot sina artisters intressen.

“Mediabolagen tjänar mycket pengar”

Stämmer utmärkt. Mediabolagen har utvecklats och växt sedan 1999, då fildelning blev “något för alla”. Trots att man upprepade gånger kallar sina kunder tjuvar och [industri]mördare.

Sedan att de kan tjäna mer pengar än vad de gör idag har ju snarare med en bristande anpassning till marknaden att göra, samt eventuellt kundrelationer (PR) och att man vid många tillfällen försöker sälja sand i Sahara. Inte för att deras verk kopieras av folk som tipsar sina polare likt åsnorna ovan.

“Upphovsrätt är förlegat”

Mnja. Det den absoluta majoriteten påstår är att upphovsrätten som den är idag är förlegad. Kom igen, 70 år efter kreatörens död? Jag har aldrig hört ett försvarstal för detta galna fenomen.

Det som är förlegat är hur man använder sig av upphovsrätten för att driva in pengar. Det finns ack så många nya, kreativa, tidsenliga metoder som bör beprövas än vad Ipred-förespråkarna (i stort) pysslar med idag. Man kan även säga att den upphovsrättsliga attityden är förlegad.

Den digitala kulturen är inte baserad på skivspelare, begränsade upplagor och monopol.

“Det går inte att kriminalisera en hel generation”

Det får du fråga statsminister Fredrik Reinfeldt om. Min personliga åsikt är att om 1/4 av ett land bedriver en specifik verksamhet så är denna verksamhet demokratiskt berättigad. Ungefär som att samer, även de svenska medborgare, borde få ha rätt att bedriva sin kulturella verksamhet på – vad vissa anser – andras bekostnad.

(Själv har jag ingen åsikt i samefrågan, men den är ett exempel på att folk kan bli irriterade på en minoritets demokratiska rättigheter.)

“Storbolag skall inte få ta på sig polisiära uppgifter”

Här missar Michael Broquist poängen helt och hållet. Han jämställer Ipred-privatpoliser med möjligheten att skicka kronofogden på personer som inte betalar räkningar och att SL får kräva straffavgift av plankare. Skillnaden med Ipred-privatpoliser är ju givetvis att myndigheterna inte är inblandade alls i kravbreven och utpressningshoten. Inte förrän efter det kommer industrin att gå till civilrätten.

Kom ihåg att Kronofogden är en myndighet – det är inte Antipiratbyrån.

“SL-personal har rätt att tilldela straffavgift till friåkare på tunnelbanan.” kan översättas, med Ipred-analogi, till att om någon har samma klädstil så ska SL kunna skicka kravbrev. Det är ungefär lika rättssäkert som en fildelares IP-nummer. Sedan får detta gå genom en myndighet som beslutar om det faktiskt är rätt.

Skulle en myndighet sköta ärendet under hela vägen vore fortfarande inte rättssäkert. Ett olegitimt och ej bevisstyrkt intrång i integriteten sker fortfarande så fort man förutsätter att ett IP-nummer kan härledas till en enskild, ansvarig individ

“IPRED kommer vara tandlös eftersom det inte går att se vem som sitter bakom datorn […] är knappast ett argument för att inte försöka, eller för att på juridisk väg tala om att fildelning inte är tillåtet.”

Nej, men att lagen inte haft någon dämpande effekt ö.h.t. i något annat land där den implementerats är väl tillräckligt godtagbart för att avfärda lagstiftningen? Det är ju inte det enda av de grundläggande problemen med propositionen.

“Man fildelar för att det är det nya sättet att göra saker. Storbolagen har inte hängt med i tiden”

Här besvarar han ett av de argument som är väldigt relevant i varför det fildelas. Något man måste förstå innan man börjar besluta om fildelningen bör bekämpas.

Vad som argumenteras för med detta är alltså inte något slags rättfärdigande av illegal fildelning. Det är ett rent och skärt uppmärksammande varför dagens belöningsmetoder är utdaterade.

“Kontentan av ovanstående är att i princip alla argument som kommer från fildelarlägret går att skjuta ner, och det är frapperande att det blir en så politisk röstvinnarsoppa av diskussionen.”

Jag medger att en del av argumenten som Michael tog upp är svaga i någon slags försvarande av illegal fildelning. Det är dock just för att det är inte vad de ämnar försvara. Det som försvaras är samhällets utveckling av bl.a. kulturkonsumtion och informationsbehandling. Precis som på tiden då kassettbandspelaren dödade musikindustrin, eller när videobandspelaren dödade filmbranschen.


Update: Stim-registrerade artister (typ alla idag) har ej rätt att bestämma över sina egna verks spridning pga avtal om mekaniska rättigheter med n©b. n©b kräver att upphovsmannen trycker en text motsvarande “ALLA RÄTTIGHETER RESERVERAS/ALL RIGHTS RESERVED” på den fysiska produkten, vilket problematiserar t.ex. CC-licenser.

För digital distribution gäller även där en massa galna avtalsregler som begränsar egen distribution. Notera att samtliga produktioner av en “Stimad” artist faller under medlemskapets avtal.

Att gå med i STIM medför automatiskt medlemskap i NCB. Michael Broquists önskan att artister ska få bestämma över sina verk kan endast gälla fristående artister som inte företräds av Stim och de aktuella lobby-organisationerna. Således förespråkar Michael Broquist, om han inte svamlar, att artister bör lämna Stim. (det är en bra sak, men ett alternativt, friare Stim får gärna dyka upp!)

Ipred: Bevismöjligheten är omöjligt svår

Marcin har börjat sammanställa grundläggande fel som, om inte rentav på egen hand, åtminstone tillsammans bör kunna avfärda proposition 2008/09:67, “Civilrättsliga sanktioner på immaterialrättens område” – genomförande av direktiv 2004/48/EG. Fälla Ipred alltså.

Jag vill lägga till på listan att det finns stora bevissvårigheter, vilket justitieministern medger.

Förutsätt att du har en dator som är uppkopplad till Internet. Nu kommer jag inte riktigt ihåg de där premissuppläggen och argumentationsanalys från filosofin, men här har ni något som man förhoppningsvis förstår sig på:

Tesen lyder: Bevisning av fildelning med metoder som följer av Ipred är omöjligt.

P: Det är omöjligt att skilja på person A som fildelar och person B som fildelar baserat på IP-nummer.

  • pP Flera personer samt datorer kan använda samma IP-nummer i anslutningar mot Internet.
    • P1pP Flera datoranvändare kan simultant ha tillgång till samma internetuppkoppling genom t.ex. en router med NAT-funktion (i dagligt tal: “router”).
    • P2pP Flera datoranvändare kan simultant använda en dator utan att fysiskt befinna sig i närheten av den. Detta märks sällan vid normal användning.
      • p1P2pP NASA kan styra robotar fysiskt lokaliserade på Mars, c:a 227 939 100 km långt bort.
      • p2P2pP Fildelning är normal användning.
        • P1pP2pP Fler än 2,2 miljoner svenska IP-nummer (anslutna från ett inrikes nät) IP-nummer används för fildelning bara på The Pirate Bay.

Bevissvårighetens värde i P1pP stärks ytterligare ifall en trådlös anslutning varit i användning eftersom fysiska spår till anslutningens ursprung är omöjliga att finna retroaktivt. För att göra detta krävs någon slags trianguleringsanalys i samtliga hem som dessutom analyserar den privata trafiken.

Av P2pP följer att även om man personligen använde den enda datorn på uppkopplingen vid intrångets tidpunkt kan datorn ändå ha använts av en annan person. Detta kan vara resultatet av såväl en legitim källa som trojaner, virus och annan potentiellt skadlig mjukvara.

Ipred säger inget om att man ska få följa en anslutning längre än till den nod som kommunicerar mot internets. Detta kan alltså vara vilken dator som helst som är ansluten till internet och kontrollerad av vem – eller vilka – som helst när som helst hur som helst och från var som helst med hur många anslutna som helst. Typ.

Och så blev Sverige våldsraperat igen

Okej, jag är lite argare än vad som är nyttigt. Marcin sammanfattar vad även jag känner mycket bra.

Min upprördhet fick mig att lita blint på telefonsamtal utan att kolla upp något närmare. Det är bara propositioen som är lagd och Folkpartiet hade en hearing om den typ. Så det är inte beslutat något i riksdagen än. Man vet ej ännu när det ska röstas, men det kan väl vara i princip när som helst riksdagen sammanträder innan 1 april då det är tänkt att den ska börja gälla?

Ursprungliga inlägget var följande. Allt utom påståendet att Ipred1 gick igenom stämmer.

Ja, Ipred1 gick ju såklart igenom helt utan några egentliga förändringar och man får fortfarande som privatperson (efter 1 april) utföra viss mån av vigilante-/överpolisarbete.

Jag är för arg för att skriva något nu. Kommentarer är överflödiga. Människor vi förlitar demokratin till är helt tappade bakom flötet. De försöker ju inte ens förstå sig på det viktiga i sakfrågorna.

Varför?

Fildelningen är ju horisontell, sade Rasmus. Regeringen tittade bort och visslade

ag tror att regeringen (riksdagen i helhet egentligen) behöver få en föreläsning om hur fildelning fungerar. Alternativt så bör någon tipsa media, så de inte rapporterar det som en bra grej att man mumlar bort kritik genom att komma med menlösa ändringar.

Det känns gång på gång som att strategin inom politiken är:

  1. Kom med ett förskräckligt förslag som alla kommer att hata.
  2. Fixa till några detaljer så att det låter mycket bättre och rata själva det gamla förslaget.
  3. ???
  4. PROFIT!

Vi bör komma ihåg att detta bygger upp för en oerhörd attitydförändring hos det svenska folket. Det kallas psykologi och har använts flitigt av såväl uttalade demokratier som diktaturer genom tiderna. Genom att “ändra på sig” visar man sig medmänsklig – och att man vill ju det bästa för alla. Så därför “backar man” på enstaka, irrelevanta punkter.

  • För FRA backade man aldrig på den totala avlyssningen av det svenska folket. Exakt samma apparatur med exakt samma kabeldragningar och exakt samma kopior av exakt samma trafik är kvar. Inget ändrades.
  • För Ipred 1 målade man först upp en hotande skräckbild som i praktiken innebar att samtliga IP-nummer insamlade av Antipiratbyrån sedan flera år tillbaka riskerade civilrättsliga åtal. Nu har Beatrice Ask (Publicity Stunts, lektion 1) uttalat sig om att det inte ska gälla retroaktivt. Men framtiden är ju kvar.

Vi bör förvänta oss samma taktik med datalagringsdirektivet och Ipred 2 (båda klubbade hos EU-parlamentet) där det förstnämnda förmodligen kommer att diskuteras i Sverige till våren. (Hurra för politiska klimatprognoser!)

  • Datalagringsdirektivet innebär en massavlyssning som läggs på internetleverantörerna och inkluderar data inom Sveriges gränser. Metadata ska lagras om vem som ansluter var och med vilken metod, vid vilken tidpunkt och vem som ägde vilket IP-nummer då.
  • Ipred 2? “Det Ipred 1 gör jävligt gör Ipred 2 jävligare” skriver Marcin. Det är en bra början på att förklara de svärjelser man kommer att införa i den svenska lagstiftningen.

Som tur är så är brokep på väg att bli superhjälte! Då kan han fixa ett möte med Beatrice Ask och tala vett, etikett, sunt förnuft, klokhet, kunskap och samtliga övriga saker man verkar behöva lämna hemma för att gå till jobbet som politisk marionettdocka.