Har Liza Marklund fått fel uppgifter?

Följande mail skickade jag nyss iväg till Liza Marklund. Lite redigerat eftersom det suger att ha med långa URL:er i blockquote-taggar, samt att jag fetstilat det viktiga och intressanta.

Hej Liza, jag läste nyss din krönika “Träng inte ut våra musiker“.

Vilken nedladdningssida var det Johan visade dig? Jag hittade nämligen inte bandet på The Pirate Bay alls. Och Last.fm verkar säga att i deras användardatabas finns det endast 2 registrerade lyssnare i skrivande stund.

Vidare kunde jag inte hitta bandet Stockholm Stoner på varken Torrentz.com eller suprnova.org heller.

Är du säker på att det inte var Myspace-profilen som Johan visade dig? Antalet sidvisningar där är kring 87000 just nu, vilket ganska nära motsvarar de 80000 “illegala nedladdningar” du skrivit om i krönikan!

Det är ett honest mistake i så fall, men jag hoppas det är en uppgift du kan korrigera ifall det råkar vara en tabbe!

Mvh,
Mikael Nordfeldth
http://mmn.mpaa.nu/
mmn@hethane.se
070-5657637

Följande citat är från krönikan och är alltså den uppgift jag är högst skeptisk till.

Däremot hände något annat intressant när skivan hamnade på topplistan. Den hittade verkligen sin publik – men inte den som betalade.
Johan surfar runt och visar på ett par, tre olika fildelarsajter. Raskt räknar vi ihop över 80000 illegala nedladdningar av gruppens skiva. 80000!

Läs vidare för att se ett par guld-citat från musikern Johan, som Liza skrivit om…

Internetleverantörerna måste ta fullt ansvar för vad de skickar ut. Om deras bredband används för att stjäla, eller att sprida barnporr, bombrecept eller självmordsreklam så ska de bötfällas. Det går att sätta filter på nätet, kineserna klarar det ju.

Dels är det väl en allmänt dålig grej att vilja göra som Kina, världens största diktatur där människor “försvinner” för att de kritiserar regeringen. Sedan så  fungerar ju inte filtret särskilt bra eftersom det är jättelätt att undgå det.

Gällande Ipred sade Johan i Stockholm Stoner följande:

– Allt som kan stoppa stölderna är bra. Och argumentet att man kan tricksa så att IP-adressen inte syns köper jag inte alls. Massor av bankrånare har rånarluva, men bankrån blir inte mer okej för det.

Vad han inte verkar fatta är att motsvarigheten till att “tricksa” snarare är att man tar på sig någon annans ansikte och flashar det framför en kamera. Och att den vars ansikte filmas blir misstänkt och uppsökt.

Ja jag hänger inte med i varför Liza egentligen får publicera något. Har inte i alla fall Expressen några filter för sina publiceringar? Jag menar, till och med Kina har ju det. Varför inte hindra folk från att skriva saker här i Sverige?

Ipred: Det gäller all immaterialrätt

Jag hittar tillägget av “försök eller förberedelse” på flera ställen i Ipred-propositionen. Det är ju nästan som att det skulle finnas något underliggande mönster här!

Kika in följande i propositionen föreslagna lagändringar:

  • 17.1  Förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk
  • 17.2  Förslag till lag om ändring i varumärkeslagen (1960:644)
  • 17.4  Förslag till lag om ändring i patentlagen (1967:837)
  • 17.5  Förslag till lag om ändring i mönsterskyddslagen (1970:485)
  • 17.6  Förslag till lag om ändring i firmalagen (1974:156)
  • 17.7  Förslag till lag om ändring i lag (1992:1685) om skydd för kretsmönster för halvledarprodukter
  • 17.8  Förslag till lag om ändring i växtförädlarrättslagen (1997:306)

Bestämmelserna i [tidigare stycke] tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång.

Ovanstående text finnes inlagd i nämnda områden ovan. Det är helt galet. Hur kan man helt plötsligt säga att försök eller förberedelse till intrång är ett brott, när försök och förberedelse kan vara vad som helst?

“Jaha, du installerade µTorrent och besökte The Pirate Bay dagarna efter att Per Gessle släppte sitt senaste album!”

“Jaha, du försöker bygga din egen MP3-spelare. Varför då?”.

När är undersökande, experimenterande och utforskande inte ett försök eller en förberedelse till intrång i någon av de luddiga immaterialrätterna? Jag vill ju efterapa och skapa samma saker som andra gjort genom att t.ex. titta på kretskort och reverse-engineera protokoll.

Jag anar patentdebatt

Återigen har jag bläddrat igenom DN och läst för fulla [kaffe]muggar. Idag påstods det att regeringen tillåter att svenska patent stjäls. Regeringen gör detta genom att inte arbeta för bättre möjligheter att ställa sig rakryggad mot en “exempelvis amerikanska industriella intressen”. De efterfrågar förstärkning av patentaspekten hos “IPR” (Intellectual Property Rights, eller rättigheter för intellektuell egendom).

För att klargöra: Upphovsrätt (som ger kopieringsrätt, copyright) och patenträtt är båda (olika) rättigheter gällande intellektuell egendom. De är s.k. “immaterialrätter”. Intellektuell egendom bedöms i industrierna vara värt sin virtuella vikt i guld nu när vi lever i ett informationssamhälle. Värnandet om upphovs- och patenträtt förutsätter ett intrinsikalt (inneboende) värde i mänskliga tankar.

Jag ska inte ta denna debatt in absurdum just nu. Det hade bara lett oss till att man måste upprätta en tankepolis och hindra folk att såväl nynna på en skyddad låt som bygga en egen MP3-spelare.

Vi håller oss till den debattartikel som en väldans massa professorer (en bunt av dem emeritus) och även f.d. representanter från bank- och affärsvärlden, plus enstaka aktiva representanter för några uppfinnarkretsar. Vad säger artikeln egentligen? Kan den visa hur regeringen bör agera? Vad är den viktiga skillnaden mellan patent och upphovsrätt? Jag har isolerat ett par intressanta delar av artikeln som jag dessutom tycker återges korrekt på egen hand.

[…] sedan länge råder ett för den breda allmänheten, massmedierna och politiska beslutsfattare föga känt patentkrig mellan exempelvis amerikanska industriella intressen och icke-amerikanska patentinnehavare. De senare kan räkna med att tvingas försvara sina patenträttigheter i en juridiskt komplicerad miljö mot aggressiva och finansiellt starka konkurrenter. […]

Detta är den exakta motsatsen till den aktuella fildelningsdebatten gällande upphovsrätt! I fildelningsdebatten står lagen (speciellt med Ipred) på en aggressiv, finansiellt stark industris sida. Det här förklarar ingen direkt skillnad, men innebär att artikelförfattarna förmodligen är opponenter till privatpoliser. Åtminstone sådana som anställs av Goliat för att jaga David, vilket Ipred-lagen resulterar i.

Följande är fortsättningen på det citerade stycket, modifierat av mig för att styrka mitt påstående: “Därmed blir introduktionen på den amerikanska marknaden för musik och film kostsam och ofta omöjlig. Detta kan också innebära försvagade möjligheter att upprätthålla patent på samma produkter utgivningsmöjligheter på andra håll i världen och att driva in avtalade licensavgifter distribuera på eget behåg.”

STIM:ar man sig t.ex. (vilket är praxis) har man ingen rätt att trycka egna skivor eller nätdistribuera egen musik kommersiellt utan att betala pengar till STIM. De rättigheterna har då avtalats bort och t.ex. skivpressarna i Sverige är så gott som en enorm kartellverksamhet. Då var likheten patentjättar <-> skivindustrin, STIM etc. etablerad.

Noteras bör att artikeln ovan påpekar att andra länders företag (där andra patentlagar och -system råder och det finns andra uppfinnare) kommer att hävda sin egen rätt till produktion och licens. Duh.

Stora tillverkande företag kan frestas att producera utan licens, med uträkningen att det lilla företaget med det värdefulla patentet inte ska ha råd att stå upp för sin rätt. Ett sådant patentintrång kan få effekter likt en organiserad kartell av olika producenter.

Detta stycke berättar att företagen som var den “amerikanska industrin” i föregående citat kan strunta i småpatent och köra sitt eget race. Artikelförfattarna önskar möjligheter att rättsligt ställa sig upp mot jättarna. Är det en rimlig önskan? Jag hoppas det, även om våra metoder kan skilja.

Vidare bekräftar citatet (mer specifikt “likt en organiserad kartell av olika producenter”) att korspatentering är en dyster verklighet idag. Patentindustrin är en stor härva av företag som har knivar mot varandras halsar genom patenthot och i slutänden har kommit överens om att inte stämma (alltför ofta). Det här får mig att tvivla på ovanstående önskans rimlighet att man kan ställa sig mot jättarna med existerande patentlagar.

Det skulle behövas en enorm slagkraftighet vars like aldrig skådats för att stödja någon vars patent kanske infiltrerar någon annans patent. Kanske är det enda som krävs för att en rättsprocess ska starta som tar musten ur David (vs Goliat). Precis på samma sätt kan upphovsrättsindustrin lyckas med att kräva hundratusentals kronor och gå iväg segrande bara genom att leka polis med utpressning och hot om åtal.

En intressant iakttagelse är hur snabbt svenska myndigheter aktiverades när några amerikanska intressen ansåg sig förfördelade av en på svensk mark verksam fildelningscentral. Det finns anledning för svenska staten och EU att reagera med minst samma skärpa i det pågående patentkriget.

  1. Artikelförfattarna visar tydligt att även de tycker att Sverige bara böjde sig framåt och tog emot i polisens razzia av The Pirate Bay.
  2. Med anledning av ovanstående liknelser av upphovsrättsindustrin mot privatpersoner och kreatörer är det rimligt att anse att författarna (åtminstone egentligen) vill se att Ipred-lagen stoppas.
  3. Artikelförfattarna har (för optimistiska?) förhoppningar om att Sverige kan försvara kommersiella intrång av immaterialrätt.

Punkt 3 går att uppfatta på flera sätt. Jag vill alltså mena att författarna inte nödvändigtvis har något emot ickekommersiella patentintrång (du bygger något i din källare eller distribuerar fri mjukvara). När man tänker på den juridiska och sociala problematik (bl.a. integritetskränkande kontrollbehov) som uppstår när man har åtminstone jag svårt att se det på ett annat vis.

För vem vill egentligen hindra öppna och fria industristandarder och idéutbyten som hjälper utvecklare att förbättra existerande lösningar samt eradikerar problemet med korspatentering?

Se det såhär: Om jag i mitt snabbmatsgarage(!) efter experimenterande upptäcker en bra reningsmetod för frityrolja så jag kan köra bilen ekologiskt – då borde jag inte kunna stämmas för att ha “tagit någon annans tankegods“.

Intrång på högteknologiska lösningar (t.ex. Intels CPU-arkitektur) lämnar jag vid sidan av eftersom artikeln handlade om patentinnehavare i singular som kunde känna sig “ensamma”. Men jag kan säga att t.ex. distribuera Kinakopior som om de vore Intels CPUer vore helt felaktigt och att betraktas som bedrägeri.