Datalagringsdirektivet på gång i Sverige nu

Efter regn kommer åska, efter åska kommer lång (1 år) lagring av känslig data i syfte att koppla samman individer, övervaka personers relationer till varandra och jagvetintevad-men-allt-är-möjligt. Visst, samtlig data ska inte lagras, men privata organisationer ska tvingas spara “fotspåren“. Ni kommer ihåg att man inte kan veta vem som är bakom ett skyddat IP-nummer? Nu kan man.

Det känns så overkligt. Varför händer detta i Sverige?

Det är egentligen gamla nyheter. Datalagringsdirektivet (eller “fotspårslagen”?) är ju klubbat i EU sedan många år sedan och pushades för av Thomas Bodström, Socialdemokraternas justitieminister. Nu tar Moderaterna/Alliansen över sina bröders arbete och avslutar det. Är ni förvånade? Nu har ju Bodström till och med lyckats framstå som värsta rättsäkerhetshjälten.

Enligt Thomas Bodström skulle en lagringstid på endast ett halvår göra det svårare att bekämpa grov organiserad brottslighet.

–Det blir lite bättre för Hells Angels, lite sämre för polis och åklagare och det har ingen som helst betydelse för den personliga integriteten.

Det är däremot skönt att åtminstone Johan Linander är öppen om att det betyder att pissa på svenskars privatliv.

“Det är en liten ytterligare integritetskränkning, men väldigt viktigt för polisen.”

Johan Linander

Advokatsamfundet är dock på de sundas sida och frågar sig om det inte är brott mot svensk grundlag.

– Det här är ett oerhört stort ingrepp i den personliga integriteten. Det är ett paradigmskifte att börja övervaka och registrera människor som inte är misstänkta för brott

Anne Ramberg

I 2010 års tvåpartisystem är inget alternativ acceptabelt ur integritetssynpunkt. Båda regeringsalternativen vill veta vad du gör och när. Vad är nästa steg? Jag tror att samma strategi som Piratpartiet har inför EU kan tänkas vara lämpligt för oss i riksdagsrundan nästa år. Samt att satsa på kommunvalen.

Ett kvart sekel har gått och idag efterlyser jag, med samma vurm som Per Gahrton hade, just ett sådant parti: ett parti fritt från blocklojalitet, som öppet och offensivt vågar ifrågasätta det allt mer vulgära konsumtions- och tillväxtsamhälle som socialistiska och borgerliga partier gemensamt skapat.

Birger Schlaug

Birger, det finns redan ett nytt parti. Piratpartiet. Det ifrågasätter inte “konsumtionssamhället”, men om en piratideologi etablerades skulle konsumtion inte vara så problematiskt. Ett samhälle med färre lastbilar som fraktar kompakta plastskivor, kilometerlånga filmrullar etc. hade gett uppskov till stora lättnader för tillväxtens konsekvenser.

Elektricitet (dvs data; information, kultur, nöje) är både förnybar och (snart) praktiskt taget oändlig. Att använda sig av modern teknologi är det första steget mot en bättre värld – även för Birger Schlaug.

Falkens andra frågestund får svar

Jag klicketiklickade omkring på den stora, vida webben och hittade sjöslaget Piraterna vs. Falkens Skepsis. Det här är det roligaste med internet, folk kan faktiskt ställa sina frågor öppet och sedan få svar på tal! Yay!

I hur hög utsträckning de sedan verkligen vill ha albumet är en annan sak. Ponera att det bara hade gått att få tag i det på CD och LP, då hade kanske bara 10.000 exemplar sålts. Det är jag helt med på. 100.000 nedladdningar är inte detsamma som lika många “missade försäljningar” av CD och LP.

Jag förstår givetvis att det kan vara krångligt att tänka på “gratis nedladdning hjälper handeln”. Det låter som ett argument som snubblar på sig självt.

Däremot ger det lite stärkt förtroende i fildelningens positiva sidor att veta att skivindustrin måhända kan ha gått neråt, medan musikindustrin gått uppåt. Siffror som säger hur fildelning påverkar skivförsäljning är utdaterade – någon som laddar från internet vill förmodligen även handla över internet. (Fast faktum är, enligt Harvard t.ex, att fildelning hjälper skivförsäljning, även om den undersökningen har ett par år på nacken nu.)

Egentligen är det RIAA som ursprungligen fifflat med siffrorna. “Sålda skivor” enligt dem är egentligen närmare bestämt “pressade skivor”. Det är klart att man som skivbutik i en dalande marknad för plastbitar inte vill ha ett stort lager. Sedan finns det betydligt fler alternativ på musikmarknaden idag än förut (samt att de gamla produktionerna inte försvinner).

Sedan kommer vi till det underbara upplägget om att man som pirat (antiskivist) borde kunna visa på alternativ till att handla i butik.

Självklart måste man inte ha det. Men ärligt talat, det var väl ganska länge sedan vi kunde konstatera att det är piraterna som har koll på läget här, och ingen annan. Så även om det egentligen inte är deras/vårt problem, tror jag det vore väldigt lyckat om piratrörelsen ägnade lite mer energi åt att verkligen visa att fildelningen är ett skitbra tåg som de flesta enbart skulle tjäna på att hoppa på.

Vi börjar med att besvara de som vill ha lättsmält info. Det finns knappt alternativ, skivindustrin (som lever på plast) har inte velat släppa rättigheter (dvs, inte artisternas egna beslut utan typ Stim + NCB + skivbolag). Därför har det dröjt jättelänge innan vettiga alternativ kommit.

iTunes är inte ett bra alternativ eftersom låtarna endast endast inte kan spelas på valfri dator/MP3-spelare. Det är pga DRM, som många andra försökt sig på men misslyckats med av förståeliga skäl. Även där ovannämnda Stim etc. som är ansvariga.

Men det finns det fria Last.fm (och det sämre Spotify) som artister kan tjäna pengar genom. När ens musik spelas genereras inkomst som finansieras genom reklam/medlemsavgifter. Fast Stim tillåter egentligen inte artister att ladda upp musik dit om man är medlem i maffian Stim. Man blir inte rik på Last.fm och Spotify tror jag, men det är en bra bit på vägen. Som konsument lägger du inte ut pengar, men stöder ändå artisterna. (I Spotifys fall är det för mig osäkert om man faktiskt stöder artisterna eller bolagen.)

Och så kör vi det gamla vanliga tugget: Med färre artister som vill släppa skivor pga olönsamhet består dock problemen med Stim och NCB som i princip alla artister är anslutna till. Det enda Stim gör bra är att förmedla möjlighet att sändas på radio och tv enkelt mot viss ersättning. Men det är inget man lever på – och med tanke på de groteska upphovsrättsliga kränkningar man utsätts för så förstår inte jag personligen varför folk är medlemmar ännu.

Kom ihåg att Piratpartiet inte vill avskaffa upphovsrätten. Bara se till så den är sund och inte gäller 70 år efter upphovsmannens död.

Ipred: Det gäller all immaterialrätt

Jag hittar tillägget av “försök eller förberedelse” på flera ställen i Ipred-propositionen. Det är ju nästan som att det skulle finnas något underliggande mönster här!

Kika in följande i propositionen föreslagna lagändringar:

  • 17.1  Förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk
  • 17.2  Förslag till lag om ändring i varumärkeslagen (1960:644)
  • 17.4  Förslag till lag om ändring i patentlagen (1967:837)
  • 17.5  Förslag till lag om ändring i mönsterskyddslagen (1970:485)
  • 17.6  Förslag till lag om ändring i firmalagen (1974:156)
  • 17.7  Förslag till lag om ändring i lag (1992:1685) om skydd för kretsmönster för halvledarprodukter
  • 17.8  Förslag till lag om ändring i växtförädlarrättslagen (1997:306)

Bestämmelserna i [tidigare stycke] tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång.

Ovanstående text finnes inlagd i nämnda områden ovan. Det är helt galet. Hur kan man helt plötsligt säga att försök eller förberedelse till intrång är ett brott, när försök och förberedelse kan vara vad som helst?

“Jaha, du installerade µTorrent och besökte The Pirate Bay dagarna efter att Per Gessle släppte sitt senaste album!”

“Jaha, du försöker bygga din egen MP3-spelare. Varför då?”.

När är undersökande, experimenterande och utforskande inte ett försök eller en förberedelse till intrång i någon av de luddiga immaterialrätterna? Jag vill ju efterapa och skapa samma saker som andra gjort genom att t.ex. titta på kretskort och reverse-engineera protokoll.

Jag anar patentdebatt

Återigen har jag bläddrat igenom DN och läst för fulla [kaffe]muggar. Idag påstods det att regeringen tillåter att svenska patent stjäls. Regeringen gör detta genom att inte arbeta för bättre möjligheter att ställa sig rakryggad mot en “exempelvis amerikanska industriella intressen”. De efterfrågar förstärkning av patentaspekten hos “IPR” (Intellectual Property Rights, eller rättigheter för intellektuell egendom).

För att klargöra: Upphovsrätt (som ger kopieringsrätt, copyright) och patenträtt är båda (olika) rättigheter gällande intellektuell egendom. De är s.k. “immaterialrätter”. Intellektuell egendom bedöms i industrierna vara värt sin virtuella vikt i guld nu när vi lever i ett informationssamhälle. Värnandet om upphovs- och patenträtt förutsätter ett intrinsikalt (inneboende) värde i mänskliga tankar.

Jag ska inte ta denna debatt in absurdum just nu. Det hade bara lett oss till att man måste upprätta en tankepolis och hindra folk att såväl nynna på en skyddad låt som bygga en egen MP3-spelare.

Vi håller oss till den debattartikel som en väldans massa professorer (en bunt av dem emeritus) och även f.d. representanter från bank- och affärsvärlden, plus enstaka aktiva representanter för några uppfinnarkretsar. Vad säger artikeln egentligen? Kan den visa hur regeringen bör agera? Vad är den viktiga skillnaden mellan patent och upphovsrätt? Jag har isolerat ett par intressanta delar av artikeln som jag dessutom tycker återges korrekt på egen hand.

[…] sedan länge råder ett för den breda allmänheten, massmedierna och politiska beslutsfattare föga känt patentkrig mellan exempelvis amerikanska industriella intressen och icke-amerikanska patentinnehavare. De senare kan räkna med att tvingas försvara sina patenträttigheter i en juridiskt komplicerad miljö mot aggressiva och finansiellt starka konkurrenter. […]

Detta är den exakta motsatsen till den aktuella fildelningsdebatten gällande upphovsrätt! I fildelningsdebatten står lagen (speciellt med Ipred) på en aggressiv, finansiellt stark industris sida. Det här förklarar ingen direkt skillnad, men innebär att artikelförfattarna förmodligen är opponenter till privatpoliser. Åtminstone sådana som anställs av Goliat för att jaga David, vilket Ipred-lagen resulterar i.

Följande är fortsättningen på det citerade stycket, modifierat av mig för att styrka mitt påstående: “Därmed blir introduktionen på den amerikanska marknaden för musik och film kostsam och ofta omöjlig. Detta kan också innebära försvagade möjligheter att upprätthålla patent på samma produkter utgivningsmöjligheter på andra håll i världen och att driva in avtalade licensavgifter distribuera på eget behåg.”

STIM:ar man sig t.ex. (vilket är praxis) har man ingen rätt att trycka egna skivor eller nätdistribuera egen musik kommersiellt utan att betala pengar till STIM. De rättigheterna har då avtalats bort och t.ex. skivpressarna i Sverige är så gott som en enorm kartellverksamhet. Då var likheten patentjättar <-> skivindustrin, STIM etc. etablerad.

Noteras bör att artikeln ovan påpekar att andra länders företag (där andra patentlagar och -system råder och det finns andra uppfinnare) kommer att hävda sin egen rätt till produktion och licens. Duh.

Stora tillverkande företag kan frestas att producera utan licens, med uträkningen att det lilla företaget med det värdefulla patentet inte ska ha råd att stå upp för sin rätt. Ett sådant patentintrång kan få effekter likt en organiserad kartell av olika producenter.

Detta stycke berättar att företagen som var den “amerikanska industrin” i föregående citat kan strunta i småpatent och köra sitt eget race. Artikelförfattarna önskar möjligheter att rättsligt ställa sig upp mot jättarna. Är det en rimlig önskan? Jag hoppas det, även om våra metoder kan skilja.

Vidare bekräftar citatet (mer specifikt “likt en organiserad kartell av olika producenter”) att korspatentering är en dyster verklighet idag. Patentindustrin är en stor härva av företag som har knivar mot varandras halsar genom patenthot och i slutänden har kommit överens om att inte stämma (alltför ofta). Det här får mig att tvivla på ovanstående önskans rimlighet att man kan ställa sig mot jättarna med existerande patentlagar.

Det skulle behövas en enorm slagkraftighet vars like aldrig skådats för att stödja någon vars patent kanske infiltrerar någon annans patent. Kanske är det enda som krävs för att en rättsprocess ska starta som tar musten ur David (vs Goliat). Precis på samma sätt kan upphovsrättsindustrin lyckas med att kräva hundratusentals kronor och gå iväg segrande bara genom att leka polis med utpressning och hot om åtal.

En intressant iakttagelse är hur snabbt svenska myndigheter aktiverades när några amerikanska intressen ansåg sig förfördelade av en på svensk mark verksam fildelningscentral. Det finns anledning för svenska staten och EU att reagera med minst samma skärpa i det pågående patentkriget.

  1. Artikelförfattarna visar tydligt att även de tycker att Sverige bara böjde sig framåt och tog emot i polisens razzia av The Pirate Bay.
  2. Med anledning av ovanstående liknelser av upphovsrättsindustrin mot privatpersoner och kreatörer är det rimligt att anse att författarna (åtminstone egentligen) vill se att Ipred-lagen stoppas.
  3. Artikelförfattarna har (för optimistiska?) förhoppningar om att Sverige kan försvara kommersiella intrång av immaterialrätt.

Punkt 3 går att uppfatta på flera sätt. Jag vill alltså mena att författarna inte nödvändigtvis har något emot ickekommersiella patentintrång (du bygger något i din källare eller distribuerar fri mjukvara). När man tänker på den juridiska och sociala problematik (bl.a. integritetskränkande kontrollbehov) som uppstår när man har åtminstone jag svårt att se det på ett annat vis.

För vem vill egentligen hindra öppna och fria industristandarder och idéutbyten som hjälper utvecklare att förbättra existerande lösningar samt eradikerar problemet med korspatentering?

Se det såhär: Om jag i mitt snabbmatsgarage(!) efter experimenterande upptäcker en bra reningsmetod för frityrolja så jag kan köra bilen ekologiskt – då borde jag inte kunna stämmas för att ha “tagit någon annans tankegods“.

Intrång på högteknologiska lösningar (t.ex. Intels CPU-arkitektur) lämnar jag vid sidan av eftersom artikeln handlade om patentinnehavare i singular som kunde känna sig “ensamma”. Men jag kan säga att t.ex. distribuera Kinakopior som om de vore Intels CPUer vore helt felaktigt och att betraktas som bedrägeri.

Zyklon Boom – Paranoid

Det kanske är dags för Zyklon Boom att göra version 2 av låten Paranoid med såväl FRA som Ipred i listan?

“ZOG, SÄPO, SAF, CIA och TCO, Illuminati, giftet i maten, brudar och judar och sossar och LO, svarta helikoptrar, röda spioner, dödade kroppar, döda nationer! Allt vi kan se är en tid på glid och jag är fan inte paranoid!”

Eller kanske hans låt Var var jag?.

“Jag måste ha varit på stugan när man delade upp all makt. När ni andra satt er ner och skrev ert jävla samhällskontrakt!”

Ren och skär humor. Jag älskar det.

Internet, integritet, Äldrerådet och motiv

Är integritetsfrågorna (som konsekvens av internet; FRA, Ipred, datalagring) verkligen en generationsfråga?

Jag tror inte det, men ibland får man ju sina tvivel på ärligheten bakom motiven hos Äldrerådet. Unga människor har något att kämpa för – de äldre (inte pensionärsålder) har för mycket att förlora. De som vuxit upp i politikens korridorer har inget yrkesliv att falla tillbaka på. Alldeles för i politiken saknar adekvat utbildning och realkompetens för något annat yrke. Vad politiker gör görs i syfte att undvika att halka ur sin gemenskap, även om det är på bekostnad av väljarnas förtroenden.

PS. Varför behöver jag alltid, när jag går till riksdagen.se, behöva ansluta om en gång för att den ska laddas?

Michael Broquist haltar: klarar knappast genomlysning

Michael Broquist (ingenjör, ekonom, siare och författare) har försökt bemöta fildelarnas argumentation. Tyvärr har han dock inte hängt med i debatten och valt felriktade och tama argument att bemöta. Jag har valt att bemöta hans valda argument för att klargöra den, för mig, nuvarande nivån på debatten.

“Likaså är det väldigt få som vågar uttrycka den faktiska drivkraften bakom fildelningen: gratis musik och film. Att slippa betala. Få tag på något som man annars inte skulle haft råd med.”

Jag skulle vilja ändra på detta till: “[…] den faktiska drivkraften bakom fildelningen: gratis musik och film. Att slippa betala hitta allt. Få tag på något som man annars inte skulle haft råd med hade kunnat ta del av.”.

Det är klart att det finns många som tycker att musik och film bör, om inte gratis, åtminstone vara billigare än vad det är idag. För detta finns samtliga argument om utbud och efterfrågan (det finns för många artister för att ställa krav på marknaden), effektiva distributionssätt (varför betala för skivpress + bensin + chaufför + butikspersonal?) och att fildelning faktiskt fungerar (till skillnad från DRM-skyddat material jag inte kan spela på min bärbara mediaspelare)

Men det är inte drivkraften för de flesta. På sätt och vis kopplat till distributionssätten vill jag starkt påpeka att det faktum att folk fildelar är för att det är tillgängligt här och nu. Alla vill ju att artisterna ska ha råd att fortsätta med sin verksamhet om de är duktiga på vad de gör – men kan jag inte köpa verken lätt och smidigt har jag ingen anledning att gå en lång omväg för det.

“Man tar inget – gör man en elektronisk kopia finns orginalet kvar”

Det här är ett bemötande av upphovsrättsindustrins påstående (och vilseledande) att kopiering = stöld. Jag medger personligen att med rådande lagstiftning översätts upphovsrättsintrång på juridiska till “stöld” eller snatteri. Verkligheten förutsätter dock att stöld och snatteri utgör en “skada”, vilket är helt omöjligt att påvisa – vilket effektivt renderar “stöld”-argumentet poänglöst.

Vidare har denna tanke, att kopior är oändliga, djupt filosofiska betydelser. I behandlingen av information i digital form är data endast data – inte konstnärliga verk. Endast den analoga representationen av ett verk kan vara upphovsrättsskyddat. En digital kopia är data (information) och inget mer.

“Artisten tjänar snarare på mycket nedladdning eftersom dess musik sprids mer vilket ökar kändisskapet”, samt

“Artisterna borde ändra affärsmodell och ta betalt för till exempel framträdanden istället”

Hur kommer det sig att Michael anser att det som talar starkast för fildelning är ett, som han säger, “vid-sidan-av”-argument? Jag tror inte att varken jag eller Michael är rätt personer att säga emot oberoende studier och rapporter om ökande omsättning (trots oss onda fildelare!).

Jämför gärna med en åsna i ett hav av höstackar – och så ser man andra åsnor som flockas kring en av dem. Då måste ju givetvis den höstacken vara bättre! Fast vissa åsnor går förstås fortfarande hellre till dansbandhöstacken än discohöstacken.

Michael anser, vilket hjälper mig att förstå poängen lite, att beslutet om spridningsmetoder ska ligga på artisten. Det är ju en del av upphovsrätten – men kan leda till avtalsbrott hos t.ex. ett större skivbolag som inte förstått sig på effektiva distributionsmetoder. Vips återkommer nämnda omvägar och hinder för att ö.h.t. köpa verken.

Som Alexander Bard sade innan han blev folkpartist: om man lyckas hitta på smarta system att smidigt ta betalt “då kommer artisterna att tjäna mer pengar än de någonsin har gjort“. Om man hoppar över hindren i den aktuella verkligheten för artister alltså.

“Det har fungerat bra för artist NN som släpper sin musik på nätet”

Se ovan. Bara för att en artist har laglig rätt att göra detta betyder inte att den kan det med en existerande lobby som agerar mot sina artisters intressen.

“Mediabolagen tjänar mycket pengar”

Stämmer utmärkt. Mediabolagen har utvecklats och växt sedan 1999, då fildelning blev “något för alla”. Trots att man upprepade gånger kallar sina kunder tjuvar och [industri]mördare.

Sedan att de kan tjäna mer pengar än vad de gör idag har ju snarare med en bristande anpassning till marknaden att göra, samt eventuellt kundrelationer (PR) och att man vid många tillfällen försöker sälja sand i Sahara. Inte för att deras verk kopieras av folk som tipsar sina polare likt åsnorna ovan.

“Upphovsrätt är förlegat”

Mnja. Det den absoluta majoriteten påstår är att upphovsrätten som den är idag är förlegad. Kom igen, 70 år efter kreatörens död? Jag har aldrig hört ett försvarstal för detta galna fenomen.

Det som är förlegat är hur man använder sig av upphovsrätten för att driva in pengar. Det finns ack så många nya, kreativa, tidsenliga metoder som bör beprövas än vad Ipred-förespråkarna (i stort) pysslar med idag. Man kan även säga att den upphovsrättsliga attityden är förlegad.

Den digitala kulturen är inte baserad på skivspelare, begränsade upplagor och monopol.

“Det går inte att kriminalisera en hel generation”

Det får du fråga statsminister Fredrik Reinfeldt om. Min personliga åsikt är att om 1/4 av ett land bedriver en specifik verksamhet så är denna verksamhet demokratiskt berättigad. Ungefär som att samer, även de svenska medborgare, borde få ha rätt att bedriva sin kulturella verksamhet på – vad vissa anser – andras bekostnad.

(Själv har jag ingen åsikt i samefrågan, men den är ett exempel på att folk kan bli irriterade på en minoritets demokratiska rättigheter.)

“Storbolag skall inte få ta på sig polisiära uppgifter”

Här missar Michael Broquist poängen helt och hållet. Han jämställer Ipred-privatpoliser med möjligheten att skicka kronofogden på personer som inte betalar räkningar och att SL får kräva straffavgift av plankare. Skillnaden med Ipred-privatpoliser är ju givetvis att myndigheterna inte är inblandade alls i kravbreven och utpressningshoten. Inte förrän efter det kommer industrin att gå till civilrätten.

Kom ihåg att Kronofogden är en myndighet – det är inte Antipiratbyrån.

“SL-personal har rätt att tilldela straffavgift till friåkare på tunnelbanan.” kan översättas, med Ipred-analogi, till att om någon har samma klädstil så ska SL kunna skicka kravbrev. Det är ungefär lika rättssäkert som en fildelares IP-nummer. Sedan får detta gå genom en myndighet som beslutar om det faktiskt är rätt.

Skulle en myndighet sköta ärendet under hela vägen vore fortfarande inte rättssäkert. Ett olegitimt och ej bevisstyrkt intrång i integriteten sker fortfarande så fort man förutsätter att ett IP-nummer kan härledas till en enskild, ansvarig individ

“IPRED kommer vara tandlös eftersom det inte går att se vem som sitter bakom datorn […] är knappast ett argument för att inte försöka, eller för att på juridisk väg tala om att fildelning inte är tillåtet.”

Nej, men att lagen inte haft någon dämpande effekt ö.h.t. i något annat land där den implementerats är väl tillräckligt godtagbart för att avfärda lagstiftningen? Det är ju inte det enda av de grundläggande problemen med propositionen.

“Man fildelar för att det är det nya sättet att göra saker. Storbolagen har inte hängt med i tiden”

Här besvarar han ett av de argument som är väldigt relevant i varför det fildelas. Något man måste förstå innan man börjar besluta om fildelningen bör bekämpas.

Vad som argumenteras för med detta är alltså inte något slags rättfärdigande av illegal fildelning. Det är ett rent och skärt uppmärksammande varför dagens belöningsmetoder är utdaterade.

“Kontentan av ovanstående är att i princip alla argument som kommer från fildelarlägret går att skjuta ner, och det är frapperande att det blir en så politisk röstvinnarsoppa av diskussionen.”

Jag medger att en del av argumenten som Michael tog upp är svaga i någon slags försvarande av illegal fildelning. Det är dock just för att det är inte vad de ämnar försvara. Det som försvaras är samhällets utveckling av bl.a. kulturkonsumtion och informationsbehandling. Precis som på tiden då kassettbandspelaren dödade musikindustrin, eller när videobandspelaren dödade filmbranschen.


Update: Stim-registrerade artister (typ alla idag) har ej rätt att bestämma över sina egna verks spridning pga avtal om mekaniska rättigheter med n©b. n©b kräver att upphovsmannen trycker en text motsvarande “ALLA RÄTTIGHETER RESERVERAS/ALL RIGHTS RESERVED” på den fysiska produkten, vilket problematiserar t.ex. CC-licenser.

För digital distribution gäller även där en massa galna avtalsregler som begränsar egen distribution. Notera att samtliga produktioner av en “Stimad” artist faller under medlemskapets avtal.

Att gå med i STIM medför automatiskt medlemskap i NCB. Michael Broquists önskan att artister ska få bestämma över sina verk kan endast gälla fristående artister som inte företräds av Stim och de aktuella lobby-organisationerna. Således förespråkar Michael Broquist, om han inte svamlar, att artister bör lämna Stim. (det är en bra sak, men ett alternativt, friare Stim får gärna dyka upp!)

Piratpartist, javisst!

Med anledning av att pettter kom ut ur garderoben och även lite med anledning av hans anledning så kommer även jag ut ur min relativt nybyggda garderob här och nu.

Förra valet, 2006, så röstade jag inte på Piratpartiet. Jag tyckte att det var en jättebra grej, att de hade hunnit mogna under det dryga halvår de hade existerat, men ansåg att det fanns viktigare saker att rösta om. Jag har varit medlem i Piratpartiet, samt Ung Pirat, sedan ganska strax efter att det bildades vad jag vill minnas (kommer inte ihåg när jag skickade sms:et) och har stött verksamheten kanske mer indirekt än direkt.

På senare tid har jag alltså intresserat mig mycket mer i kopieringens filosofi.

Nu tycker jag dock att det är dags att på allvar se över de redan väletablerade partierna. Socialdemokraterna och moderaterna lever upp till “politiker som lovar runt men håller tunt”. De planerar mer hur man ska behålla makten än koncentrerar sig på hur samhället faktiskt utvecklas. Detta gäller även de partier som gullar med S och M till stor utsträckning och den praktiska konsekvensen av detta är att lagförslag enklare drivs igenom med lobbying och annat falskspel.

Detsamma gäller EU-parlamentet. Där är risken för demokratiskt förfall ännu större dock, eftersom vi svenskar inte insett hur mycket makt EU faktiskt har när vi är en medlemsnation. EU-valet är minst lika viktigt som riksdagsvalet. I vissa aspekter, t.ex. “vi måste ju”-bortförklaringar & “alla andra gör ju det”-mentalitet i nationell lagstiftning, så är de beslut som tas på EU-nivå faktiskt mer inflytelserika för våra vardagliga liv.

Så nu kommer jag ut ur garderoben med ovanstående anledning, samt i samband med det SMS jag fick från en vän:

Du har kommit med på EU-listan : )

Om ni har en anledning till att inte rösta på mig, var god ta upp den. Bästa kommunikationsvägen är nog genom bloggen – då kan även andra flika in – men jag finns även personligen på telefon (helst SMS) och e-mail (inte lika mycket) likaså. Uppgifter finnes i sidospalten på förstasidan. Anledningar som innebär röster på andra piratpartister är helt okej – anledningar som grundar sig i en särskild uppfattning av mina åsikter (oavsett ämne) eller att någon annan skulle tycka bättre i en fråga önskar jag diskutera och ge klarhet kring.

Kom ihåg att EU-valet inte handlar om ett rött eller blått Sverige. EU-valet handlar om att behålla sunda, svenska värderingar i ett lobbyist-infekterat Bryssel. Gurkorna får numera vara böjda, men direktiv som IPRED 1, det kommande IPRED 2, datalagringsdirektivet, ACTA och dylikt behöver fortfarande elimineras eller stoppas, beroende på dess aktuella status.

Listan i sin helhet finns på Piratpartiets hemsida.

Ipred: Bevismöjligheten är omöjligt svår

Marcin har börjat sammanställa grundläggande fel som, om inte rentav på egen hand, åtminstone tillsammans bör kunna avfärda proposition 2008/09:67, “Civilrättsliga sanktioner på immaterialrättens område” – genomförande av direktiv 2004/48/EG. Fälla Ipred alltså.

Jag vill lägga till på listan att det finns stora bevissvårigheter, vilket justitieministern medger.

Förutsätt att du har en dator som är uppkopplad till Internet. Nu kommer jag inte riktigt ihåg de där premissuppläggen och argumentationsanalys från filosofin, men här har ni något som man förhoppningsvis förstår sig på:

Tesen lyder: Bevisning av fildelning med metoder som följer av Ipred är omöjligt.

P: Det är omöjligt att skilja på person A som fildelar och person B som fildelar baserat på IP-nummer.

  • pP Flera personer samt datorer kan använda samma IP-nummer i anslutningar mot Internet.
    • P1pP Flera datoranvändare kan simultant ha tillgång till samma internetuppkoppling genom t.ex. en router med NAT-funktion (i dagligt tal: “router”).
    • P2pP Flera datoranvändare kan simultant använda en dator utan att fysiskt befinna sig i närheten av den. Detta märks sällan vid normal användning.
      • p1P2pP NASA kan styra robotar fysiskt lokaliserade på Mars, c:a 227 939 100 km långt bort.
      • p2P2pP Fildelning är normal användning.
        • P1pP2pP Fler än 2,2 miljoner svenska IP-nummer (anslutna från ett inrikes nät) IP-nummer används för fildelning bara på The Pirate Bay.

Bevissvårighetens värde i P1pP stärks ytterligare ifall en trådlös anslutning varit i användning eftersom fysiska spår till anslutningens ursprung är omöjliga att finna retroaktivt. För att göra detta krävs någon slags trianguleringsanalys i samtliga hem som dessutom analyserar den privata trafiken.

Av P2pP följer att även om man personligen använde den enda datorn på uppkopplingen vid intrångets tidpunkt kan datorn ändå ha använts av en annan person. Detta kan vara resultatet av såväl en legitim källa som trojaner, virus och annan potentiellt skadlig mjukvara.

Ipred säger inget om att man ska få följa en anslutning längre än till den nod som kommunicerar mot internets. Detta kan alltså vara vilken dator som helst som är ansluten till internet och kontrollerad av vem – eller vilka – som helst när som helst hur som helst och från var som helst med hur många anslutna som helst. Typ.