Om min Ipred-ansökan och reaktionerna

Jag postar detta för input. Så jag kan ge ett så välformulerat brev som möjligt som svar på de negativa känslor som väckts i samband med min anmälan. Jag kan svära på att jag inte tänkt använda lagen i strid mot rådande piratmentalitet. Hjälp mig formulera, tack.

Hej! Jag författar detta som ett mail för att kunna copy-pasta som svar till folk som reagerat på min anmälan om informationsföreläggande i enlighet med den omtalade Ipred-lagen.

Jag tycker inte om Ipred. Jag tycker det är ett avskyvärt direktiv från EU och jag är aktiv medlem i Piratpartiet för att kunna arbeta politiskt mot just sådana lagförslag.

Ipred är ett hot mot rättssäkerheten i Sverige. De exempel vi har sett idag från användningen av motsvarande lag i Danmark har lett till oberättigade skadeståndskrav i bästa maffia-stil. “Betala annars stämmer vi er”-hot utdelas utan någon som helst säkerhet på att personen som får brevet är ansvarig för anklagelsen.

Min ansökan om informationsföreläggande leder inte till kravbrev eller andra obekvämligheter för den vars uppgifter jag söker. Jag kommer inte att _besvära_ personen på något sätt. Det enda obekväma som sker är vad som föreskrivs i den nyligen ändrade lagen om upphovsrätt – vilket är just vad jag vill framhäva. Följande två frågeställningar lyder:

  • Om jag nekas detta informationsföreläggande, men Danowsky & Co. får ett tummen upp, vems intressen är lagen då till för? Inte rättsinnehavarens i alla fall!
  • Om jag beviljas detta informationsföreläggande, hur kan man då se på Sverige som en rättssäker stat? Skärmdumpar ska inte räcka som bevis.
  • (om båda ansökningarna nekas fungerar rättssystemet just nu, men det är bara en tidsfråga innan lagen missbrukas)

Jag förstår om personer önskar att denna lag ej används ö.h.t. – att kränkningen av den personliga integriteten ej bör utföras alls av en pirat. Dock vill jag försvara mig med att jag vill visa hur lagen fungerar i praktiken. Lagen ger mig rätt till detta intrång i integriteten – det tycker jag är fel. Mitt engagemang ligger i att avskaffa lagändringarna, men jag vill först lära känna min fiende.

Du kan lita på att jag inte missbrukar lagen. Jag testar den bara. Att hävda att jag är korrupt eller hycklare anser jag vara en förhastad slutsats. I PC För Alla-artikeln lyder min slutsats som följer:

Men mest av vill Mikael Nordfeldth testa hur Ipred-lagen fungerar i praktiken, eftersom han ser den som mycket rättsosäker. Bevismaterial är ett av problemen.
– Det är svårt att veta vem som laddar ned och det verkar räcka med skärmdumpar, som lika gärna kan vara gjorda i Paint, säger han.

Jag gör det här för demokratin i Sverige.
Det kan du lita på, för jag är pirat.

Ipredinated S02E02: Piratscenen är stendöd

Dagens avsnitt av Ipredinated är en berättelse om en musiker som noterar en ökning i antalet förfrågningar för hans musik. Ökningen är resultatet av musikerns nyfunna distributionsmetod med bättre kontroll av konsumenterna.

[cue theme music]

Det fungerar! Min genialiska lösning till mina fildelningsbekymmer fixade problemet och med bra resultat dessutom! Ingen kommer att slentrianmässigt dela vidare min musik till andra! Det är en succé och jag jublar!

Direkt efterfrågan av min musik har ökat med 100%.
Från 1 till 2 intresserade!

Jag kräver nämligen att man ska delge sin identitet innan man laddar hem mina verk. Då vågar man inte i efterhand börja sprida dem illegalt! Det här fungerar för att jag kunnat upplysa fansen innan de startar torrenten specifikt om vad de får och inte får göra med min musik.

Jag har förmedlat fasorna med piratkopiering till fansen.
Piratscenen är stendöd!

Så kom ihåg, om ni vill ha min musik är det följande som gäller: Ni behöver fråga mig för att få tillgång till torrentfilen! Använd kommentarfunktionen och ange mailadress. Sedan svarar jag på det och ber om dina personuppgifter (namn, telefonnummer och folkbokförd adress). Därefter skickar jag torrent-filen via mail och du får ta del av min fina musik!

Inte lika smidigt som The Pirate Bay, men jag vet åtminstone vem jag ska söka upp ifall intrång sker i min upphovsrätt. Sådan är min rätt som upphovsrättsinnehavare i och med Ipred! Upphovsrätten är nu äntligen viktigare än skyddet mot kränkning av den personliga integriteten!

Ipredinated S02E01: The Epiphany

Denna säsong av Ipredinated börjar med en tragedi som leder till en uppenbarelse. Den förra säsongen har ännu inte fått sin uppgörelse (det här är alltså som Lost, med fyra miljarder parallella plot-lines).

[cue theme music]

Jag råkade jag ta bort min musik-torrent från The Pirate Bay av misstag. Klick på rött kryss + enter till fel dialogruta är dåligt!

Fast sedan (HEUREKA!) kom jag på att det minsann visst var en bra sak!. The Pirate Bay är i sig ett bra distributionsstöd – alla har väl en BitTorrent-klient installerad idag? Däremot är ju användarna ena riktiga brottslingar, de sprider ju verk illegalt hejvilt! Fattar de inte att endast jag får dela ut mina verk? Trots att klienterna är automatiserade på att seeda. Grov oaktsamhet, minsann!

Risken när torrenten fanns på The Pirate Bay var att för många lömska typer började sprida musiken utan lov. Jag ångrar mina försök att kontakta TPB-folket för att återställa torrenten – mina verk är säkrare från illegal fildelning när man inte känner sig så anonym!

Folk verkar för lata för att ställa in sina BitTorrent-klienter till att aldrig skicka upp data för torrenten med min musik. Det är inte tillåtet bara för att det finns på The Pirate Bay! I samband med borttagandet av torrenten gjorde jag en ny undersökning för att hitta pirater. Så nu har jag en ny anmälan på gång. Jag sammanställer och lämnar in nästa vecka hade jag tänkt.

Dags att bli nakna farliga.

Nu måste ni fråga mig för att få tillgång till torrentfilen. Med varje förfrågan skall ni ange personuppgifter (namn, telefonnummer och folkbokförd adress). Vidare behöver jag en mailadress för att kunna överföra torrent-filen.

Om jag väljer att lita på er får ni till och med en explicit rättighet att dela vidare mitt verk i icke-kommersiella syften. Hjälpa mig med promotion alltså! Kommentarsfältet nedan får fungera tillsvidare för dessa förfrågningar, skriv en kommentar och ange mailadress så skickar jag ett elektroniskt dokument för ifyllnad av personuppgifter.

Om ni vill publicera uppgifterna offentligt kan ni skriva dem direkt i kommentarsfälten för snabbare hantering av mig.

Att göra en Ipred-anmälan, del 6

Nu är papperen inlämnade! Den som snackar med Umeå tingsrätt bör (när papperen tagits om hand och stämplats och grejs) kunna få ut en kopia av min ansökan om informationsföreläggande.

Nämnas bör att fortfarande så vet man inte ens i Solna om Danowskys papper ger resultat. Ipred har inte fått någon effekt ö.h.t. än utöver anmälningar.

Jag väntar alltså på beslut om hur tingsrätten ska bedöma min ansökan, om det finns en avgift ö.h.t, ifall jag skrivit något felaktigt eller om det saknas information t.ex. Med tanke på att det är min första ansökan skulle jag bli förvånad om det godkänns rakt av. Fast det är ju baserat på Danowskys heliga skrifter, så varför inte…

Det enda som saknas är screenshot av GPS-synkroniserad klocka. Min klocka synkroniserar tyvärr endast efter en tidsserver som går efter atomur, inte geografisk lokation på vår planet. Sedan kör jag Ubuntu och använder mig av klienten Transmission också och överlåter verifikationen till de hash-algoritmer som SHA1-standarden som används i BitTorrent tillåter. Istället för att “verifiera” nedladdningen med en proprietär nätverksniffare för 129-429 EUR (Commview, att jämföra med Wireshark).

För att säkerställa absolut korrekt tidsangivelse har min dator kontinuerligt synkroniserat tidpunkt med GPS.

Liksom… WHAT THE FUCK?! Sida 9 i Danowskys ansökan (sidan är skriven av Anders Nilsson vid Antipiratbyrån) bör kompetenskonkursförklara hela fadäsen.

Har Liza Marklund fått fel uppgifter?

Följande mail skickade jag nyss iväg till Liza Marklund. Lite redigerat eftersom det suger att ha med långa URL:er i blockquote-taggar, samt att jag fetstilat det viktiga och intressanta.

Hej Liza, jag läste nyss din krönika “Träng inte ut våra musiker“.

Vilken nedladdningssida var det Johan visade dig? Jag hittade nämligen inte bandet på The Pirate Bay alls. Och Last.fm verkar säga att i deras användardatabas finns det endast 2 registrerade lyssnare i skrivande stund.

Vidare kunde jag inte hitta bandet Stockholm Stoner på varken Torrentz.com eller suprnova.org heller.

Är du säker på att det inte var Myspace-profilen som Johan visade dig? Antalet sidvisningar där är kring 87000 just nu, vilket ganska nära motsvarar de 80000 “illegala nedladdningar” du skrivit om i krönikan!

Det är ett honest mistake i så fall, men jag hoppas det är en uppgift du kan korrigera ifall det råkar vara en tabbe!

Mvh,
Mikael Nordfeldth
http://mmn.mpaa.nu/
mmn@hethane.se
070-5657637

Följande citat är från krönikan och är alltså den uppgift jag är högst skeptisk till.

Däremot hände något annat intressant när skivan hamnade på topplistan. Den hittade verkligen sin publik – men inte den som betalade.
Johan surfar runt och visar på ett par, tre olika fildelarsajter. Raskt räknar vi ihop över 80000 illegala nedladdningar av gruppens skiva. 80000!

Läs vidare för att se ett par guld-citat från musikern Johan, som Liza skrivit om…

Internetleverantörerna måste ta fullt ansvar för vad de skickar ut. Om deras bredband används för att stjäla, eller att sprida barnporr, bombrecept eller självmordsreklam så ska de bötfällas. Det går att sätta filter på nätet, kineserna klarar det ju.

Dels är det väl en allmänt dålig grej att vilja göra som Kina, världens största diktatur där människor “försvinner” för att de kritiserar regeringen. Sedan så  fungerar ju inte filtret särskilt bra eftersom det är jättelätt att undgå det.

Gällande Ipred sade Johan i Stockholm Stoner följande:

– Allt som kan stoppa stölderna är bra. Och argumentet att man kan tricksa så att IP-adressen inte syns köper jag inte alls. Massor av bankrånare har rånarluva, men bankrån blir inte mer okej för det.

Vad han inte verkar fatta är att motsvarigheten till att “tricksa” snarare är att man tar på sig någon annans ansikte och flashar det framför en kamera. Och att den vars ansikte filmas blir misstänkt och uppsökt.

Ja jag hänger inte med i varför Liza egentligen får publicera något. Har inte i alla fall Expressen några filter för sina publiceringar? Jag menar, till och med Kina har ju det. Varför inte hindra folk från att skriva saker här i Sverige?

Datalagringsdirektivet på gång i Sverige nu

Efter regn kommer åska, efter åska kommer lång (1 år) lagring av känslig data i syfte att koppla samman individer, övervaka personers relationer till varandra och jagvetintevad-men-allt-är-möjligt. Visst, samtlig data ska inte lagras, men privata organisationer ska tvingas spara “fotspåren“. Ni kommer ihåg att man inte kan veta vem som är bakom ett skyddat IP-nummer? Nu kan man.

Det känns så overkligt. Varför händer detta i Sverige?

Det är egentligen gamla nyheter. Datalagringsdirektivet (eller “fotspårslagen”?) är ju klubbat i EU sedan många år sedan och pushades för av Thomas Bodström, Socialdemokraternas justitieminister. Nu tar Moderaterna/Alliansen över sina bröders arbete och avslutar det. Är ni förvånade? Nu har ju Bodström till och med lyckats framstå som värsta rättsäkerhetshjälten.

Enligt Thomas Bodström skulle en lagringstid på endast ett halvår göra det svårare att bekämpa grov organiserad brottslighet.

–Det blir lite bättre för Hells Angels, lite sämre för polis och åklagare och det har ingen som helst betydelse för den personliga integriteten.

Det är däremot skönt att åtminstone Johan Linander är öppen om att det betyder att pissa på svenskars privatliv.

“Det är en liten ytterligare integritetskränkning, men väldigt viktigt för polisen.”

Johan Linander

Advokatsamfundet är dock på de sundas sida och frågar sig om det inte är brott mot svensk grundlag.

– Det här är ett oerhört stort ingrepp i den personliga integriteten. Det är ett paradigmskifte att börja övervaka och registrera människor som inte är misstänkta för brott

Anne Ramberg

I 2010 års tvåpartisystem är inget alternativ acceptabelt ur integritetssynpunkt. Båda regeringsalternativen vill veta vad du gör och när. Vad är nästa steg? Jag tror att samma strategi som Piratpartiet har inför EU kan tänkas vara lämpligt för oss i riksdagsrundan nästa år. Samt att satsa på kommunvalen.

Ett kvart sekel har gått och idag efterlyser jag, med samma vurm som Per Gahrton hade, just ett sådant parti: ett parti fritt från blocklojalitet, som öppet och offensivt vågar ifrågasätta det allt mer vulgära konsumtions- och tillväxtsamhälle som socialistiska och borgerliga partier gemensamt skapat.

Birger Schlaug

Birger, det finns redan ett nytt parti. Piratpartiet. Det ifrågasätter inte “konsumtionssamhället”, men om en piratideologi etablerades skulle konsumtion inte vara så problematiskt. Ett samhälle med färre lastbilar som fraktar kompakta plastskivor, kilometerlånga filmrullar etc. hade gett uppskov till stora lättnader för tillväxtens konsekvenser.

Elektricitet (dvs data; information, kultur, nöje) är både förnybar och (snart) praktiskt taget oändlig. Att använda sig av modern teknologi är det första steget mot en bättre värld – även för Birger Schlaug.

Statusrapport: Ipred i Sverige

Tidigare var detta inlägg en faktaruta för eventuell publikation, men jag har gjort det till mer av ett inlägg nu. Mycket har ändrats sedan det ursprungliga inlägget.

Läget just nu:

  • Lagen har inte godkänts av Riksdagen än
  • Om lagen röstas igenom börjar den gälla 1 april 2009
  • Partier för lagen: C, Fp, Kd, M
  • Partier mot lagen: Mp, Pp, Sd, V
  • Ej uttalade partier: S

Vad regeringens proposition innebär:

  • Lagen om upphovsrätt ändras så att även försök och förberedelse till intrång nu blir olagligt
  • Civilrättslig domstol kan ge även icke-myndigheter rätt att begära ut ett IP-nummers abonnent
  • Domstolen bedömer innan utlämning om intrånget är allvarligt nog
  • En skärmdump som bevis har i tidigare rättsfall räckt för att inleda åtal
  • De utlämnade uppgifterna får användas fritt inom lagens ramar

Även oskyldiga abonnenter kan utsättas för:

  • Kravbrev på godtyckliga summor
  • Frysta ekonomiska tillgångar
  • Husrannsakan för att samla bevis

Källor

Civilrättsliga sanktioner på immaterialrättens område – genomförande av direktiv 2004/48/EG

Bestämmelserna i [tidigare stycke] tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång.

Ovanstående text finnes inlagd i så gott som alla immaterialrättsliga områden. Det är helt galet. Hur kan man helt plötsligt säga att försök eller förberedelse till intrång är ett brott, när försök och förberedelse kan vara vad som helst“Jaha, du installerade µTorrent och besökte The Pirate Bay dagarna efter att Per Gessle släppte sitt senaste album!” eller kanske “Jaha, du försöker bygga din egen MP3-spelare. Varför då?”.

Det verkar vidare som att man egentligen försöker klargöra något som stått för otydligt i lagboken tidigare. Med ändrad laglydelse så kan man inte förlita sig på gamla praxis. Med nya praxis kan nya, men identiska, rättsfall prövas.

Frysa tillgångar, s178 i propositionen

“I fråga om intrång som begås i kommersiell skala krävs, enligt artikel 9.2, att de behöriga rättsliga myndigheterna på begäran kan belägga fast och rörlig egendom som tillhör den påstådda intrångsgöraren med kvarstad, innefattande en möjlighet att frysa dennes bankkonton och andra tillgångar, om den skadelidande parten påvisar omständigheter som kan äventyra indrivningen av skadestånd.
[…] den påstådda intrångsgöraren ska kunna hindras att förfoga över banktillgodohavanden och andra tillgångar om övriga förutsättningar enligt artikel 9.2 är uppfyllda.”

p178

Här råder lite luddighet. Tydligen betyder “i kommersiell skala” allt som görs för att “uppnå en direkt eller indirekt kommersiell eller ekonomisk fördel”. Sidor 132-133 klargör att man ska använda direktivets ingress som tolkningsunderlag.

“Begreppet kommersiell skala förekommer i artikeltexten och indikerar, som några remissinstanser påpekat, att det ska vara fråga om en verksamhet som har viss omfattning. Artikeltexten innehåller däremot inte något krav på att verksamheten ska bedrivas i visst syfte. Denna artikel kompletteras dock av skäl 14 i direktivets ingress, som har en annan utformning. Där anges att begreppet omfattar handlingar som utförs för att uppnå en direkt eller indirekt kommersiell eller ekonomisk fördel samt att detta i allmänhet utesluter handlingar som utförs av slutkonsumenter i god tro. [… Ingressen] har dock sådan utformning att den lämpar sig mindre väl som lagtext. Ingresstexten bör därför på sedvanligt sätt i första hand användas som tolkningsdata för artikeltexten. Sammantaget innebär detta att regeringen instämmer i promemorians bedömning att uttrycket kommersiell skala bör användas även i de svenska bestämmelserna.”

pp132-133

Husrannsakan, s131 i propositionen

“Reell husrannsakan företas för att söka efter föremål som är underkastade beslag eller för att utröna omständigheter som kan få betydelse för utredning om brott. En sådan husrannsakan kan enligt 28 kap. 1 § rättegångsbalken vidtas om det förekommer anledning att det har förövats ett brott för vilket fängelse kan följa, vilket är fallet vid immaterialrättsintrång.”

p131

“Enligt 28 kap. 3 a § rättegångsbalken får husrannsakan beslutas endast om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den misstänkte eller för något annat motstående intresse.”

p131

Visst, man råkar inte ut för husrannsakan när man laddat upp en låt. Men säg att man har delat med sig av 9.000 låtar, som Per Gessle gjorde, vilket trots allt är lite i fildelarkretsar. Följande sifferlekar är roliga tycker jag. (10 Mb/s, 10 Megabit per sekund alltså, är väl verklighet för alla svenskar vilken dag som helst?)

  • 9.000 låtar * 1.4 ≅ 200.000 kronor. (siffror från Falkvinge, men +10kkr pga aktuell DKK-kurs)
  • 9.000 låtar * 3.7 MiB medelstorlek ≅ 30 GiB (arkiv 10-100 gånger det är vardagsmat)
  • 30 GiB i 10 Mb/s ≅ 1 arbetsdag (8h) nedladdning (simultant med arbete/mat/etc.)
  • 9.000 låtar * 4 minuter låtlängd = 36000 minuter, eller 25 dagar konstant lyssnande
  • 200.000kr / 25dagar = 8000kr/dag musik
  • 200.000kr / 8h ≅ 25000kr/h effektiv nedladdningstid

Det är klart, om man kan indirekt tillgodogöra sig 25000kr/h med en 10 Mb/s-uppkoppling så kan nog en skicklig advokat åklagare lägga fram något mer juridiskt övertygande babbel.

Skicka kravbrev på godtyckliga summor, s354 i propositionen (delen med själva föreslagna lagändringarna).

Det godtyckliga värderandet återfinns i samtliga punkter i tillägget, men är tydligast i “intresset av att intrång inte begås”:

“Sker det uppsåtligen eller av oaktsamhet, skall ersättning även betalas för den ytterligare skada som intrånget har medfört. När ersättningens storlek bestäms skall hänsyn särskilt tas till
1. utebliven vinst till följd av intrånget,
2. vinst som intrångsgöraren har gjort till följd av intrånget,
3. skada som hänför sig till verkets anseende,
4. ideell skada,
5. intresset av att intrång inte begås.”

p354

Ska t.ex. Per Gessles önskan att inte piratkopieras vägas högre än Timbuktus – och således ha lagstadgad rätt till högre ersättning?

Michael Broquist haltar: klarar knappast genomlysning

Michael Broquist (ingenjör, ekonom, siare och författare) har försökt bemöta fildelarnas argumentation. Tyvärr har han dock inte hängt med i debatten och valt felriktade och tama argument att bemöta. Jag har valt att bemöta hans valda argument för att klargöra den, för mig, nuvarande nivån på debatten.

“Likaså är det väldigt få som vågar uttrycka den faktiska drivkraften bakom fildelningen: gratis musik och film. Att slippa betala. Få tag på något som man annars inte skulle haft råd med.”

Jag skulle vilja ändra på detta till: “[…] den faktiska drivkraften bakom fildelningen: gratis musik och film. Att slippa betala hitta allt. Få tag på något som man annars inte skulle haft råd med hade kunnat ta del av.”.

Det är klart att det finns många som tycker att musik och film bör, om inte gratis, åtminstone vara billigare än vad det är idag. För detta finns samtliga argument om utbud och efterfrågan (det finns för många artister för att ställa krav på marknaden), effektiva distributionssätt (varför betala för skivpress + bensin + chaufför + butikspersonal?) och att fildelning faktiskt fungerar (till skillnad från DRM-skyddat material jag inte kan spela på min bärbara mediaspelare)

Men det är inte drivkraften för de flesta. På sätt och vis kopplat till distributionssätten vill jag starkt påpeka att det faktum att folk fildelar är för att det är tillgängligt här och nu. Alla vill ju att artisterna ska ha råd att fortsätta med sin verksamhet om de är duktiga på vad de gör – men kan jag inte köpa verken lätt och smidigt har jag ingen anledning att gå en lång omväg för det.

“Man tar inget – gör man en elektronisk kopia finns orginalet kvar”

Det här är ett bemötande av upphovsrättsindustrins påstående (och vilseledande) att kopiering = stöld. Jag medger personligen att med rådande lagstiftning översätts upphovsrättsintrång på juridiska till “stöld” eller snatteri. Verkligheten förutsätter dock att stöld och snatteri utgör en “skada”, vilket är helt omöjligt att påvisa – vilket effektivt renderar “stöld”-argumentet poänglöst.

Vidare har denna tanke, att kopior är oändliga, djupt filosofiska betydelser. I behandlingen av information i digital form är data endast data – inte konstnärliga verk. Endast den analoga representationen av ett verk kan vara upphovsrättsskyddat. En digital kopia är data (information) och inget mer.

“Artisten tjänar snarare på mycket nedladdning eftersom dess musik sprids mer vilket ökar kändisskapet”, samt

“Artisterna borde ändra affärsmodell och ta betalt för till exempel framträdanden istället”

Hur kommer det sig att Michael anser att det som talar starkast för fildelning är ett, som han säger, “vid-sidan-av”-argument? Jag tror inte att varken jag eller Michael är rätt personer att säga emot oberoende studier och rapporter om ökande omsättning (trots oss onda fildelare!).

Jämför gärna med en åsna i ett hav av höstackar – och så ser man andra åsnor som flockas kring en av dem. Då måste ju givetvis den höstacken vara bättre! Fast vissa åsnor går förstås fortfarande hellre till dansbandhöstacken än discohöstacken.

Michael anser, vilket hjälper mig att förstå poängen lite, att beslutet om spridningsmetoder ska ligga på artisten. Det är ju en del av upphovsrätten – men kan leda till avtalsbrott hos t.ex. ett större skivbolag som inte förstått sig på effektiva distributionsmetoder. Vips återkommer nämnda omvägar och hinder för att ö.h.t. köpa verken.

Som Alexander Bard sade innan han blev folkpartist: om man lyckas hitta på smarta system att smidigt ta betalt “då kommer artisterna att tjäna mer pengar än de någonsin har gjort“. Om man hoppar över hindren i den aktuella verkligheten för artister alltså.

“Det har fungerat bra för artist NN som släpper sin musik på nätet”

Se ovan. Bara för att en artist har laglig rätt att göra detta betyder inte att den kan det med en existerande lobby som agerar mot sina artisters intressen.

“Mediabolagen tjänar mycket pengar”

Stämmer utmärkt. Mediabolagen har utvecklats och växt sedan 1999, då fildelning blev “något för alla”. Trots att man upprepade gånger kallar sina kunder tjuvar och [industri]mördare.

Sedan att de kan tjäna mer pengar än vad de gör idag har ju snarare med en bristande anpassning till marknaden att göra, samt eventuellt kundrelationer (PR) och att man vid många tillfällen försöker sälja sand i Sahara. Inte för att deras verk kopieras av folk som tipsar sina polare likt åsnorna ovan.

“Upphovsrätt är förlegat”

Mnja. Det den absoluta majoriteten påstår är att upphovsrätten som den är idag är förlegad. Kom igen, 70 år efter kreatörens död? Jag har aldrig hört ett försvarstal för detta galna fenomen.

Det som är förlegat är hur man använder sig av upphovsrätten för att driva in pengar. Det finns ack så många nya, kreativa, tidsenliga metoder som bör beprövas än vad Ipred-förespråkarna (i stort) pysslar med idag. Man kan även säga att den upphovsrättsliga attityden är förlegad.

Den digitala kulturen är inte baserad på skivspelare, begränsade upplagor och monopol.

“Det går inte att kriminalisera en hel generation”

Det får du fråga statsminister Fredrik Reinfeldt om. Min personliga åsikt är att om 1/4 av ett land bedriver en specifik verksamhet så är denna verksamhet demokratiskt berättigad. Ungefär som att samer, även de svenska medborgare, borde få ha rätt att bedriva sin kulturella verksamhet på – vad vissa anser – andras bekostnad.

(Själv har jag ingen åsikt i samefrågan, men den är ett exempel på att folk kan bli irriterade på en minoritets demokratiska rättigheter.)

“Storbolag skall inte få ta på sig polisiära uppgifter”

Här missar Michael Broquist poängen helt och hållet. Han jämställer Ipred-privatpoliser med möjligheten att skicka kronofogden på personer som inte betalar räkningar och att SL får kräva straffavgift av plankare. Skillnaden med Ipred-privatpoliser är ju givetvis att myndigheterna inte är inblandade alls i kravbreven och utpressningshoten. Inte förrän efter det kommer industrin att gå till civilrätten.

Kom ihåg att Kronofogden är en myndighet – det är inte Antipiratbyrån.

“SL-personal har rätt att tilldela straffavgift till friåkare på tunnelbanan.” kan översättas, med Ipred-analogi, till att om någon har samma klädstil så ska SL kunna skicka kravbrev. Det är ungefär lika rättssäkert som en fildelares IP-nummer. Sedan får detta gå genom en myndighet som beslutar om det faktiskt är rätt.

Skulle en myndighet sköta ärendet under hela vägen vore fortfarande inte rättssäkert. Ett olegitimt och ej bevisstyrkt intrång i integriteten sker fortfarande så fort man förutsätter att ett IP-nummer kan härledas till en enskild, ansvarig individ

“IPRED kommer vara tandlös eftersom det inte går att se vem som sitter bakom datorn […] är knappast ett argument för att inte försöka, eller för att på juridisk väg tala om att fildelning inte är tillåtet.”

Nej, men att lagen inte haft någon dämpande effekt ö.h.t. i något annat land där den implementerats är väl tillräckligt godtagbart för att avfärda lagstiftningen? Det är ju inte det enda av de grundläggande problemen med propositionen.

“Man fildelar för att det är det nya sättet att göra saker. Storbolagen har inte hängt med i tiden”

Här besvarar han ett av de argument som är väldigt relevant i varför det fildelas. Något man måste förstå innan man börjar besluta om fildelningen bör bekämpas.

Vad som argumenteras för med detta är alltså inte något slags rättfärdigande av illegal fildelning. Det är ett rent och skärt uppmärksammande varför dagens belöningsmetoder är utdaterade.

“Kontentan av ovanstående är att i princip alla argument som kommer från fildelarlägret går att skjuta ner, och det är frapperande att det blir en så politisk röstvinnarsoppa av diskussionen.”

Jag medger att en del av argumenten som Michael tog upp är svaga i någon slags försvarande av illegal fildelning. Det är dock just för att det är inte vad de ämnar försvara. Det som försvaras är samhällets utveckling av bl.a. kulturkonsumtion och informationsbehandling. Precis som på tiden då kassettbandspelaren dödade musikindustrin, eller när videobandspelaren dödade filmbranschen.


Update: Stim-registrerade artister (typ alla idag) har ej rätt att bestämma över sina egna verks spridning pga avtal om mekaniska rättigheter med n©b. n©b kräver att upphovsmannen trycker en text motsvarande “ALLA RÄTTIGHETER RESERVERAS/ALL RIGHTS RESERVED” på den fysiska produkten, vilket problematiserar t.ex. CC-licenser.

För digital distribution gäller även där en massa galna avtalsregler som begränsar egen distribution. Notera att samtliga produktioner av en “Stimad” artist faller under medlemskapets avtal.

Att gå med i STIM medför automatiskt medlemskap i NCB. Michael Broquists önskan att artister ska få bestämma över sina verk kan endast gälla fristående artister som inte företräds av Stim och de aktuella lobby-organisationerna. Således förespråkar Michael Broquist, om han inte svamlar, att artister bör lämna Stim. (det är en bra sak, men ett alternativt, friare Stim får gärna dyka upp!)

Piratpartist, javisst!

Med anledning av att pettter kom ut ur garderoben och även lite med anledning av hans anledning så kommer även jag ut ur min relativt nybyggda garderob här och nu.

Förra valet, 2006, så röstade jag inte på Piratpartiet. Jag tyckte att det var en jättebra grej, att de hade hunnit mogna under det dryga halvår de hade existerat, men ansåg att det fanns viktigare saker att rösta om. Jag har varit medlem i Piratpartiet, samt Ung Pirat, sedan ganska strax efter att det bildades vad jag vill minnas (kommer inte ihåg när jag skickade sms:et) och har stött verksamheten kanske mer indirekt än direkt.

På senare tid har jag alltså intresserat mig mycket mer i kopieringens filosofi.

Nu tycker jag dock att det är dags att på allvar se över de redan väletablerade partierna. Socialdemokraterna och moderaterna lever upp till “politiker som lovar runt men håller tunt”. De planerar mer hur man ska behålla makten än koncentrerar sig på hur samhället faktiskt utvecklas. Detta gäller även de partier som gullar med S och M till stor utsträckning och den praktiska konsekvensen av detta är att lagförslag enklare drivs igenom med lobbying och annat falskspel.

Detsamma gäller EU-parlamentet. Där är risken för demokratiskt förfall ännu större dock, eftersom vi svenskar inte insett hur mycket makt EU faktiskt har när vi är en medlemsnation. EU-valet är minst lika viktigt som riksdagsvalet. I vissa aspekter, t.ex. “vi måste ju”-bortförklaringar & “alla andra gör ju det”-mentalitet i nationell lagstiftning, så är de beslut som tas på EU-nivå faktiskt mer inflytelserika för våra vardagliga liv.

Så nu kommer jag ut ur garderoben med ovanstående anledning, samt i samband med det SMS jag fick från en vän:

Du har kommit med på EU-listan : )

Om ni har en anledning till att inte rösta på mig, var god ta upp den. Bästa kommunikationsvägen är nog genom bloggen – då kan även andra flika in – men jag finns även personligen på telefon (helst SMS) och e-mail (inte lika mycket) likaså. Uppgifter finnes i sidospalten på förstasidan. Anledningar som innebär röster på andra piratpartister är helt okej – anledningar som grundar sig i en särskild uppfattning av mina åsikter (oavsett ämne) eller att någon annan skulle tycka bättre i en fråga önskar jag diskutera och ge klarhet kring.

Kom ihåg att EU-valet inte handlar om ett rött eller blått Sverige. EU-valet handlar om att behålla sunda, svenska värderingar i ett lobbyist-infekterat Bryssel. Gurkorna får numera vara böjda, men direktiv som IPRED 1, det kommande IPRED 2, datalagringsdirektivet, ACTA och dylikt behöver fortfarande elimineras eller stoppas, beroende på dess aktuella status.

Listan i sin helhet finns på Piratpartiets hemsida.

Upphovsrätt problematiserar äganderätt

<MMN-o> Alltså.
<MMN-o> Bör jag kunna måla graffiti
<MMN-o> och sedan anmäla kommunen för upphovsrättsintrång
<MMN-o> när de spolar bort det?

Det tycker jag, i enlighet med lagen om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk.

1 § Den som har skapat ett litterärt eller konstnärligt verk har upphovsrätt till verket oavsett om det är
[…]
5. fotografiskt verk eller något annat alster av bildkonst,

Okej, så om jag ritar något (framställer ett alster av bildkonst) så tillfaller mig upphovsrätten automatiskt.

3 § Då exemplar av ett verk framställes eller verket göres tillgängligt för allmänheten, skall upphovsmannen angivas i den omfattning och på det sätt god sed kräver.
Ett verk må icke ändras så, att upphovsmannens litterära eller konstnärliga anseende eller egenart kränkes; ej heller må verket göras tillgängligt för allmänheten i sådan form eller i sådant sammanhang som är på angivet sätt kränkande för upphovsmannen.

Och inte heller får annan än upphovsrättsinnehavaren besluta om ändring av verket.

Med Ipred ställs upphovsrätten mot äganderätten. Ska den vars ägda objekt jag målat på ha rätt att ta bort mitt konstnärliga verk, eller ska jag få behålla rätten att besluta om verkets kvarvarande?

Jag medger att upphovsrätten inte innebär att jag bör gå skuldfri från att ha gjort intrång i någons äganderätt. Dock – när väl verket finns på fastighetsägarens vägg – är det rätt av denne att kränka min upphovsrätt?

  • Om man står på fastighetsägarens sida bör man, enligt Ipred-förespråkares logik, vara mot upphovsrätten.
  • Står man på graffitimålarens sida bör man väl, ganska uppenbart, inte respektera äganderätten.

Tänk er nu att man anser att Ipred är ett hot mot integriteten. Står införskaffningen av bevis för upphovsrättsintrång över rätten till grundlagstadgad privat kommunikation?