Ipredinated S02E03: Vidarebefordran till annan tingsrätt

Umeå tingsrätt meddelade mig alldeles nyss om att mitt ärende eventuellt kan komma att överlämnas till en annan tingsrätt, för att det bör behandlas i rätt forum. Dvs, där den svarande har sin hemvist. Det är ej beslutat om detta än, men jag blev uppdaterad om ärendets gång i alla fall!

Eftersom ärendet är ett som enkelt kan läggas till handlingarna utan att jag behöver höras(?) på något vis så innebär detta ingen praktisk skillnad egentligen.

För snabbare ärendehantering av Ipred-fall kan det alltså vara en idé att lämna till rätt tingsrätt först. Det här med byråkrati och juridik är minsann ingen lätt lek!

Södertörns tingsrätt kommer alltså strax att få ett vidarebefordrat ärende från Umeå tingsrätt med min Ipred-anmälan. Kommer det att dyka upp på Ipredkoll.se då? I så fall behöver vi möjligen faktiskt endast bevaka tingsrätter där bredbandsleverantörer finns. … fast det är väl i princip alla? Nätet är ju trots allt internetionellt.

Om min Ipred-ansökan och reaktionerna

Jag postar detta för input. Så jag kan ge ett så välformulerat brev som möjligt som svar på de negativa känslor som väckts i samband med min anmälan. Jag kan svära på att jag inte tänkt använda lagen i strid mot rådande piratmentalitet. Hjälp mig formulera, tack.

Hej! Jag författar detta som ett mail för att kunna copy-pasta som svar till folk som reagerat på min anmälan om informationsföreläggande i enlighet med den omtalade Ipred-lagen.

Jag tycker inte om Ipred. Jag tycker det är ett avskyvärt direktiv från EU och jag är aktiv medlem i Piratpartiet för att kunna arbeta politiskt mot just sådana lagförslag.

Ipred är ett hot mot rättssäkerheten i Sverige. De exempel vi har sett idag från användningen av motsvarande lag i Danmark har lett till oberättigade skadeståndskrav i bästa maffia-stil. “Betala annars stämmer vi er”-hot utdelas utan någon som helst säkerhet på att personen som får brevet är ansvarig för anklagelsen.

Min ansökan om informationsföreläggande leder inte till kravbrev eller andra obekvämligheter för den vars uppgifter jag söker. Jag kommer inte att _besvära_ personen på något sätt. Det enda obekväma som sker är vad som föreskrivs i den nyligen ändrade lagen om upphovsrätt – vilket är just vad jag vill framhäva. Följande två frågeställningar lyder:

  • Om jag nekas detta informationsföreläggande, men Danowsky & Co. får ett tummen upp, vems intressen är lagen då till för? Inte rättsinnehavarens i alla fall!
  • Om jag beviljas detta informationsföreläggande, hur kan man då se på Sverige som en rättssäker stat? Skärmdumpar ska inte räcka som bevis.
  • (om båda ansökningarna nekas fungerar rättssystemet just nu, men det är bara en tidsfråga innan lagen missbrukas)

Jag förstår om personer önskar att denna lag ej används ö.h.t. – att kränkningen av den personliga integriteten ej bör utföras alls av en pirat. Dock vill jag försvara mig med att jag vill visa hur lagen fungerar i praktiken. Lagen ger mig rätt till detta intrång i integriteten – det tycker jag är fel. Mitt engagemang ligger i att avskaffa lagändringarna, men jag vill först lära känna min fiende.

Du kan lita på att jag inte missbrukar lagen. Jag testar den bara. Att hävda att jag är korrupt eller hycklare anser jag vara en förhastad slutsats. I PC För Alla-artikeln lyder min slutsats som följer:

Men mest av vill Mikael Nordfeldth testa hur Ipred-lagen fungerar i praktiken, eftersom han ser den som mycket rättsosäker. Bevismaterial är ett av problemen.
– Det är svårt att veta vem som laddar ned och det verkar räcka med skärmdumpar, som lika gärna kan vara gjorda i Paint, säger han.

Jag gör det här för demokratin i Sverige.
Det kan du lita på, för jag är pirat.

Ipredinated S02E02: Piratscenen är stendöd

Dagens avsnitt av Ipredinated är en berättelse om en musiker som noterar en ökning i antalet förfrågningar för hans musik. Ökningen är resultatet av musikerns nyfunna distributionsmetod med bättre kontroll av konsumenterna.

[cue theme music]

Det fungerar! Min genialiska lösning till mina fildelningsbekymmer fixade problemet och med bra resultat dessutom! Ingen kommer att slentrianmässigt dela vidare min musik till andra! Det är en succé och jag jublar!

Direkt efterfrågan av min musik har ökat med 100%.
Från 1 till 2 intresserade!

Jag kräver nämligen att man ska delge sin identitet innan man laddar hem mina verk. Då vågar man inte i efterhand börja sprida dem illegalt! Det här fungerar för att jag kunnat upplysa fansen innan de startar torrenten specifikt om vad de får och inte får göra med min musik.

Jag har förmedlat fasorna med piratkopiering till fansen.
Piratscenen är stendöd!

Så kom ihåg, om ni vill ha min musik är det följande som gäller: Ni behöver fråga mig för att få tillgång till torrentfilen! Använd kommentarfunktionen och ange mailadress. Sedan svarar jag på det och ber om dina personuppgifter (namn, telefonnummer och folkbokförd adress). Därefter skickar jag torrent-filen via mail och du får ta del av min fina musik!

Inte lika smidigt som The Pirate Bay, men jag vet åtminstone vem jag ska söka upp ifall intrång sker i min upphovsrätt. Sådan är min rätt som upphovsrättsinnehavare i och med Ipred! Upphovsrätten är nu äntligen viktigare än skyddet mot kränkning av den personliga integriteten!

Ipredinated S02E01: The Epiphany

Denna säsong av Ipredinated börjar med en tragedi som leder till en uppenbarelse. Den förra säsongen har ännu inte fått sin uppgörelse (det här är alltså som Lost, med fyra miljarder parallella plot-lines).

[cue theme music]

Jag råkade jag ta bort min musik-torrent från The Pirate Bay av misstag. Klick på rött kryss + enter till fel dialogruta är dåligt!

Fast sedan (HEUREKA!) kom jag på att det minsann visst var en bra sak!. The Pirate Bay är i sig ett bra distributionsstöd – alla har väl en BitTorrent-klient installerad idag? Däremot är ju användarna ena riktiga brottslingar, de sprider ju verk illegalt hejvilt! Fattar de inte att endast jag får dela ut mina verk? Trots att klienterna är automatiserade på att seeda. Grov oaktsamhet, minsann!

Risken när torrenten fanns på The Pirate Bay var att för många lömska typer började sprida musiken utan lov. Jag ångrar mina försök att kontakta TPB-folket för att återställa torrenten – mina verk är säkrare från illegal fildelning när man inte känner sig så anonym!

Folk verkar för lata för att ställa in sina BitTorrent-klienter till att aldrig skicka upp data för torrenten med min musik. Det är inte tillåtet bara för att det finns på The Pirate Bay! I samband med borttagandet av torrenten gjorde jag en ny undersökning för att hitta pirater. Så nu har jag en ny anmälan på gång. Jag sammanställer och lämnar in nästa vecka hade jag tänkt.

Dags att bli nakna farliga.

Nu måste ni fråga mig för att få tillgång till torrentfilen. Med varje förfrågan skall ni ange personuppgifter (namn, telefonnummer och folkbokförd adress). Vidare behöver jag en mailadress för att kunna överföra torrent-filen.

Om jag väljer att lita på er får ni till och med en explicit rättighet att dela vidare mitt verk i icke-kommersiella syften. Hjälpa mig med promotion alltså! Kommentarsfältet nedan får fungera tillsvidare för dessa förfrågningar, skriv en kommentar och ange mailadress så skickar jag ett elektroniskt dokument för ifyllnad av personuppgifter.

Om ni vill publicera uppgifterna offentligt kan ni skriva dem direkt i kommentarsfälten för snabbare hantering av mig.

Att göra en Ipred-anmälan, del 7

Nu är tydligen min ansökan om informationsföreläggande inlämnad som Ipred-fall nummer 3 och finns utgiven på internets.

Akten ska bli mycket intressant att följa. Den är exempelvis betydligt bättre underbyggd med bevis än tidigare fall. Dessutom är anmälaren en sällsynt internetvänlig musiker som bara provkör IPRED, tror jag.

Dr Rignell

Jag ska gå tillbaka i tiden och tagga alla delar av denna inläggserie med att-gora-en-ipred-anmalan. Kom ihåg att ni (för närvarande) får ladda hem min musik, men inte dela med er av den (oj, går länkarna till samma sida?) utan explicit tillåtelse, för då gör ni intrång i min ensamrätt 🙁

Fotnot: Om ni har samma PDF-läsare som mig är det bara att zooma in på bilderna för att de inte ska se helt retarded ut. Det tog en stund för mig att fatta… Aduhrrr.

Update 2009-04-10 01:01

Hahaha, jag hittar ju en massa stavfel etc. nu i ansökan. Damn, mitt skrivande är förevigat som grammatikfail.

Att göra en Ipred-anmälan, del 6

Nu är papperen inlämnade! Den som snackar med Umeå tingsrätt bör (när papperen tagits om hand och stämplats och grejs) kunna få ut en kopia av min ansökan om informationsföreläggande.

Nämnas bör att fortfarande så vet man inte ens i Solna om Danowskys papper ger resultat. Ipred har inte fått någon effekt ö.h.t. än utöver anmälningar.

Jag väntar alltså på beslut om hur tingsrätten ska bedöma min ansökan, om det finns en avgift ö.h.t, ifall jag skrivit något felaktigt eller om det saknas information t.ex. Med tanke på att det är min första ansökan skulle jag bli förvånad om det godkänns rakt av. Fast det är ju baserat på Danowskys heliga skrifter, så varför inte…

Det enda som saknas är screenshot av GPS-synkroniserad klocka. Min klocka synkroniserar tyvärr endast efter en tidsserver som går efter atomur, inte geografisk lokation på vår planet. Sedan kör jag Ubuntu och använder mig av klienten Transmission också och överlåter verifikationen till de hash-algoritmer som SHA1-standarden som används i BitTorrent tillåter. Istället för att “verifiera” nedladdningen med en proprietär nätverksniffare för 129-429 EUR (Commview, att jämföra med Wireshark).

För att säkerställa absolut korrekt tidsangivelse har min dator kontinuerligt synkroniserat tidpunkt med GPS.

Liksom… WHAT THE FUCK?! Sida 9 i Danowskys ansökan (sidan är skriven av Anders Nilsson vid Antipiratbyrån) bör kompetenskonkursförklara hela fadäsen.

Datalagringsdirektivet på gång i Sverige nu

Efter regn kommer åska, efter åska kommer lång (1 år) lagring av känslig data i syfte att koppla samman individer, övervaka personers relationer till varandra och jagvetintevad-men-allt-är-möjligt. Visst, samtlig data ska inte lagras, men privata organisationer ska tvingas spara “fotspåren“. Ni kommer ihåg att man inte kan veta vem som är bakom ett skyddat IP-nummer? Nu kan man.

Det känns så overkligt. Varför händer detta i Sverige?

Det är egentligen gamla nyheter. Datalagringsdirektivet (eller “fotspårslagen”?) är ju klubbat i EU sedan många år sedan och pushades för av Thomas Bodström, Socialdemokraternas justitieminister. Nu tar Moderaterna/Alliansen över sina bröders arbete och avslutar det. Är ni förvånade? Nu har ju Bodström till och med lyckats framstå som värsta rättsäkerhetshjälten.

Enligt Thomas Bodström skulle en lagringstid på endast ett halvår göra det svårare att bekämpa grov organiserad brottslighet.

–Det blir lite bättre för Hells Angels, lite sämre för polis och åklagare och det har ingen som helst betydelse för den personliga integriteten.

Det är däremot skönt att åtminstone Johan Linander är öppen om att det betyder att pissa på svenskars privatliv.

“Det är en liten ytterligare integritetskränkning, men väldigt viktigt för polisen.”

Johan Linander

Advokatsamfundet är dock på de sundas sida och frågar sig om det inte är brott mot svensk grundlag.

– Det här är ett oerhört stort ingrepp i den personliga integriteten. Det är ett paradigmskifte att börja övervaka och registrera människor som inte är misstänkta för brott

Anne Ramberg

I 2010 års tvåpartisystem är inget alternativ acceptabelt ur integritetssynpunkt. Båda regeringsalternativen vill veta vad du gör och när. Vad är nästa steg? Jag tror att samma strategi som Piratpartiet har inför EU kan tänkas vara lämpligt för oss i riksdagsrundan nästa år. Samt att satsa på kommunvalen.

Ett kvart sekel har gått och idag efterlyser jag, med samma vurm som Per Gahrton hade, just ett sådant parti: ett parti fritt från blocklojalitet, som öppet och offensivt vågar ifrågasätta det allt mer vulgära konsumtions- och tillväxtsamhälle som socialistiska och borgerliga partier gemensamt skapat.

Birger Schlaug

Birger, det finns redan ett nytt parti. Piratpartiet. Det ifrågasätter inte “konsumtionssamhället”, men om en piratideologi etablerades skulle konsumtion inte vara så problematiskt. Ett samhälle med färre lastbilar som fraktar kompakta plastskivor, kilometerlånga filmrullar etc. hade gett uppskov till stora lättnader för tillväxtens konsekvenser.

Elektricitet (dvs data; information, kultur, nöje) är både förnybar och (snart) praktiskt taget oändlig. Att använda sig av modern teknologi är det första steget mot en bättre värld – även för Birger Schlaug.

Ipred: Det gäller all immaterialrätt

Jag hittar tillägget av “försök eller förberedelse” på flera ställen i Ipred-propositionen. Det är ju nästan som att det skulle finnas något underliggande mönster här!

Kika in följande i propositionen föreslagna lagändringar:

  • 17.1  Förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk
  • 17.2  Förslag till lag om ändring i varumärkeslagen (1960:644)
  • 17.4  Förslag till lag om ändring i patentlagen (1967:837)
  • 17.5  Förslag till lag om ändring i mönsterskyddslagen (1970:485)
  • 17.6  Förslag till lag om ändring i firmalagen (1974:156)
  • 17.7  Förslag till lag om ändring i lag (1992:1685) om skydd för kretsmönster för halvledarprodukter
  • 17.8  Förslag till lag om ändring i växtförädlarrättslagen (1997:306)

Bestämmelserna i [tidigare stycke] tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång.

Ovanstående text finnes inlagd i nämnda områden ovan. Det är helt galet. Hur kan man helt plötsligt säga att försök eller förberedelse till intrång är ett brott, när försök och förberedelse kan vara vad som helst?

“Jaha, du installerade µTorrent och besökte The Pirate Bay dagarna efter att Per Gessle släppte sitt senaste album!”

“Jaha, du försöker bygga din egen MP3-spelare. Varför då?”.

När är undersökande, experimenterande och utforskande inte ett försök eller en förberedelse till intrång i någon av de luddiga immaterialrätterna? Jag vill ju efterapa och skapa samma saker som andra gjort genom att t.ex. titta på kretskort och reverse-engineera protokoll.

Statusrapport: Ipred i Sverige

Tidigare var detta inlägg en faktaruta för eventuell publikation, men jag har gjort det till mer av ett inlägg nu. Mycket har ändrats sedan det ursprungliga inlägget.

Läget just nu:

  • Lagen har inte godkänts av Riksdagen än
  • Om lagen röstas igenom börjar den gälla 1 april 2009
  • Partier för lagen: C, Fp, Kd, M
  • Partier mot lagen: Mp, Pp, Sd, V
  • Ej uttalade partier: S

Vad regeringens proposition innebär:

  • Lagen om upphovsrätt ändras så att även försök och förberedelse till intrång nu blir olagligt
  • Civilrättslig domstol kan ge även icke-myndigheter rätt att begära ut ett IP-nummers abonnent
  • Domstolen bedömer innan utlämning om intrånget är allvarligt nog
  • En skärmdump som bevis har i tidigare rättsfall räckt för att inleda åtal
  • De utlämnade uppgifterna får användas fritt inom lagens ramar

Även oskyldiga abonnenter kan utsättas för:

  • Kravbrev på godtyckliga summor
  • Frysta ekonomiska tillgångar
  • Husrannsakan för att samla bevis

Källor

Civilrättsliga sanktioner på immaterialrättens område – genomförande av direktiv 2004/48/EG

Bestämmelserna i [tidigare stycke] tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång.

Ovanstående text finnes inlagd i så gott som alla immaterialrättsliga områden. Det är helt galet. Hur kan man helt plötsligt säga att försök eller förberedelse till intrång är ett brott, när försök och förberedelse kan vara vad som helst“Jaha, du installerade µTorrent och besökte The Pirate Bay dagarna efter att Per Gessle släppte sitt senaste album!” eller kanske “Jaha, du försöker bygga din egen MP3-spelare. Varför då?”.

Det verkar vidare som att man egentligen försöker klargöra något som stått för otydligt i lagboken tidigare. Med ändrad laglydelse så kan man inte förlita sig på gamla praxis. Med nya praxis kan nya, men identiska, rättsfall prövas.

Frysa tillgångar, s178 i propositionen

“I fråga om intrång som begås i kommersiell skala krävs, enligt artikel 9.2, att de behöriga rättsliga myndigheterna på begäran kan belägga fast och rörlig egendom som tillhör den påstådda intrångsgöraren med kvarstad, innefattande en möjlighet att frysa dennes bankkonton och andra tillgångar, om den skadelidande parten påvisar omständigheter som kan äventyra indrivningen av skadestånd.
[…] den påstådda intrångsgöraren ska kunna hindras att förfoga över banktillgodohavanden och andra tillgångar om övriga förutsättningar enligt artikel 9.2 är uppfyllda.”

p178

Här råder lite luddighet. Tydligen betyder “i kommersiell skala” allt som görs för att “uppnå en direkt eller indirekt kommersiell eller ekonomisk fördel”. Sidor 132-133 klargör att man ska använda direktivets ingress som tolkningsunderlag.

“Begreppet kommersiell skala förekommer i artikeltexten och indikerar, som några remissinstanser påpekat, att det ska vara fråga om en verksamhet som har viss omfattning. Artikeltexten innehåller däremot inte något krav på att verksamheten ska bedrivas i visst syfte. Denna artikel kompletteras dock av skäl 14 i direktivets ingress, som har en annan utformning. Där anges att begreppet omfattar handlingar som utförs för att uppnå en direkt eller indirekt kommersiell eller ekonomisk fördel samt att detta i allmänhet utesluter handlingar som utförs av slutkonsumenter i god tro. [… Ingressen] har dock sådan utformning att den lämpar sig mindre väl som lagtext. Ingresstexten bör därför på sedvanligt sätt i första hand användas som tolkningsdata för artikeltexten. Sammantaget innebär detta att regeringen instämmer i promemorians bedömning att uttrycket kommersiell skala bör användas även i de svenska bestämmelserna.”

pp132-133

Husrannsakan, s131 i propositionen

“Reell husrannsakan företas för att söka efter föremål som är underkastade beslag eller för att utröna omständigheter som kan få betydelse för utredning om brott. En sådan husrannsakan kan enligt 28 kap. 1 § rättegångsbalken vidtas om det förekommer anledning att det har förövats ett brott för vilket fängelse kan följa, vilket är fallet vid immaterialrättsintrång.”

p131

“Enligt 28 kap. 3 a § rättegångsbalken får husrannsakan beslutas endast om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den misstänkte eller för något annat motstående intresse.”

p131

Visst, man råkar inte ut för husrannsakan när man laddat upp en låt. Men säg att man har delat med sig av 9.000 låtar, som Per Gessle gjorde, vilket trots allt är lite i fildelarkretsar. Följande sifferlekar är roliga tycker jag. (10 Mb/s, 10 Megabit per sekund alltså, är väl verklighet för alla svenskar vilken dag som helst?)

  • 9.000 låtar * 1.4 ≅ 200.000 kronor. (siffror från Falkvinge, men +10kkr pga aktuell DKK-kurs)
  • 9.000 låtar * 3.7 MiB medelstorlek ≅ 30 GiB (arkiv 10-100 gånger det är vardagsmat)
  • 30 GiB i 10 Mb/s ≅ 1 arbetsdag (8h) nedladdning (simultant med arbete/mat/etc.)
  • 9.000 låtar * 4 minuter låtlängd = 36000 minuter, eller 25 dagar konstant lyssnande
  • 200.000kr / 25dagar = 8000kr/dag musik
  • 200.000kr / 8h ≅ 25000kr/h effektiv nedladdningstid

Det är klart, om man kan indirekt tillgodogöra sig 25000kr/h med en 10 Mb/s-uppkoppling så kan nog en skicklig advokat åklagare lägga fram något mer juridiskt övertygande babbel.

Skicka kravbrev på godtyckliga summor, s354 i propositionen (delen med själva föreslagna lagändringarna).

Det godtyckliga värderandet återfinns i samtliga punkter i tillägget, men är tydligast i “intresset av att intrång inte begås”:

“Sker det uppsåtligen eller av oaktsamhet, skall ersättning även betalas för den ytterligare skada som intrånget har medfört. När ersättningens storlek bestäms skall hänsyn särskilt tas till
1. utebliven vinst till följd av intrånget,
2. vinst som intrångsgöraren har gjort till följd av intrånget,
3. skada som hänför sig till verkets anseende,
4. ideell skada,
5. intresset av att intrång inte begås.”

p354

Ska t.ex. Per Gessles önskan att inte piratkopieras vägas högre än Timbuktus – och således ha lagstadgad rätt till högre ersättning?

Jag anar patentdebatt

Återigen har jag bläddrat igenom DN och läst för fulla [kaffe]muggar. Idag påstods det att regeringen tillåter att svenska patent stjäls. Regeringen gör detta genom att inte arbeta för bättre möjligheter att ställa sig rakryggad mot en “exempelvis amerikanska industriella intressen”. De efterfrågar förstärkning av patentaspekten hos “IPR” (Intellectual Property Rights, eller rättigheter för intellektuell egendom).

För att klargöra: Upphovsrätt (som ger kopieringsrätt, copyright) och patenträtt är båda (olika) rättigheter gällande intellektuell egendom. De är s.k. “immaterialrätter”. Intellektuell egendom bedöms i industrierna vara värt sin virtuella vikt i guld nu när vi lever i ett informationssamhälle. Värnandet om upphovs- och patenträtt förutsätter ett intrinsikalt (inneboende) värde i mänskliga tankar.

Jag ska inte ta denna debatt in absurdum just nu. Det hade bara lett oss till att man måste upprätta en tankepolis och hindra folk att såväl nynna på en skyddad låt som bygga en egen MP3-spelare.

Vi håller oss till den debattartikel som en väldans massa professorer (en bunt av dem emeritus) och även f.d. representanter från bank- och affärsvärlden, plus enstaka aktiva representanter för några uppfinnarkretsar. Vad säger artikeln egentligen? Kan den visa hur regeringen bör agera? Vad är den viktiga skillnaden mellan patent och upphovsrätt? Jag har isolerat ett par intressanta delar av artikeln som jag dessutom tycker återges korrekt på egen hand.

[…] sedan länge råder ett för den breda allmänheten, massmedierna och politiska beslutsfattare föga känt patentkrig mellan exempelvis amerikanska industriella intressen och icke-amerikanska patentinnehavare. De senare kan räkna med att tvingas försvara sina patenträttigheter i en juridiskt komplicerad miljö mot aggressiva och finansiellt starka konkurrenter. […]

Detta är den exakta motsatsen till den aktuella fildelningsdebatten gällande upphovsrätt! I fildelningsdebatten står lagen (speciellt med Ipred) på en aggressiv, finansiellt stark industris sida. Det här förklarar ingen direkt skillnad, men innebär att artikelförfattarna förmodligen är opponenter till privatpoliser. Åtminstone sådana som anställs av Goliat för att jaga David, vilket Ipred-lagen resulterar i.

Följande är fortsättningen på det citerade stycket, modifierat av mig för att styrka mitt påstående: “Därmed blir introduktionen på den amerikanska marknaden för musik och film kostsam och ofta omöjlig. Detta kan också innebära försvagade möjligheter att upprätthålla patent på samma produkter utgivningsmöjligheter på andra håll i världen och att driva in avtalade licensavgifter distribuera på eget behåg.”

STIM:ar man sig t.ex. (vilket är praxis) har man ingen rätt att trycka egna skivor eller nätdistribuera egen musik kommersiellt utan att betala pengar till STIM. De rättigheterna har då avtalats bort och t.ex. skivpressarna i Sverige är så gott som en enorm kartellverksamhet. Då var likheten patentjättar <-> skivindustrin, STIM etc. etablerad.

Noteras bör att artikeln ovan påpekar att andra länders företag (där andra patentlagar och -system råder och det finns andra uppfinnare) kommer att hävda sin egen rätt till produktion och licens. Duh.

Stora tillverkande företag kan frestas att producera utan licens, med uträkningen att det lilla företaget med det värdefulla patentet inte ska ha råd att stå upp för sin rätt. Ett sådant patentintrång kan få effekter likt en organiserad kartell av olika producenter.

Detta stycke berättar att företagen som var den “amerikanska industrin” i föregående citat kan strunta i småpatent och köra sitt eget race. Artikelförfattarna önskar möjligheter att rättsligt ställa sig upp mot jättarna. Är det en rimlig önskan? Jag hoppas det, även om våra metoder kan skilja.

Vidare bekräftar citatet (mer specifikt “likt en organiserad kartell av olika producenter”) att korspatentering är en dyster verklighet idag. Patentindustrin är en stor härva av företag som har knivar mot varandras halsar genom patenthot och i slutänden har kommit överens om att inte stämma (alltför ofta). Det här får mig att tvivla på ovanstående önskans rimlighet att man kan ställa sig mot jättarna med existerande patentlagar.

Det skulle behövas en enorm slagkraftighet vars like aldrig skådats för att stödja någon vars patent kanske infiltrerar någon annans patent. Kanske är det enda som krävs för att en rättsprocess ska starta som tar musten ur David (vs Goliat). Precis på samma sätt kan upphovsrättsindustrin lyckas med att kräva hundratusentals kronor och gå iväg segrande bara genom att leka polis med utpressning och hot om åtal.

En intressant iakttagelse är hur snabbt svenska myndigheter aktiverades när några amerikanska intressen ansåg sig förfördelade av en på svensk mark verksam fildelningscentral. Det finns anledning för svenska staten och EU att reagera med minst samma skärpa i det pågående patentkriget.

  1. Artikelförfattarna visar tydligt att även de tycker att Sverige bara böjde sig framåt och tog emot i polisens razzia av The Pirate Bay.
  2. Med anledning av ovanstående liknelser av upphovsrättsindustrin mot privatpersoner och kreatörer är det rimligt att anse att författarna (åtminstone egentligen) vill se att Ipred-lagen stoppas.
  3. Artikelförfattarna har (för optimistiska?) förhoppningar om att Sverige kan försvara kommersiella intrång av immaterialrätt.

Punkt 3 går att uppfatta på flera sätt. Jag vill alltså mena att författarna inte nödvändigtvis har något emot ickekommersiella patentintrång (du bygger något i din källare eller distribuerar fri mjukvara). När man tänker på den juridiska och sociala problematik (bl.a. integritetskränkande kontrollbehov) som uppstår när man har åtminstone jag svårt att se det på ett annat vis.

För vem vill egentligen hindra öppna och fria industristandarder och idéutbyten som hjälper utvecklare att förbättra existerande lösningar samt eradikerar problemet med korspatentering?

Se det såhär: Om jag i mitt snabbmatsgarage(!) efter experimenterande upptäcker en bra reningsmetod för frityrolja så jag kan köra bilen ekologiskt – då borde jag inte kunna stämmas för att ha “tagit någon annans tankegods“.

Intrång på högteknologiska lösningar (t.ex. Intels CPU-arkitektur) lämnar jag vid sidan av eftersom artikeln handlade om patentinnehavare i singular som kunde känna sig “ensamma”. Men jag kan säga att t.ex. distribuera Kinakopior som om de vore Intels CPUer vore helt felaktigt och att betraktas som bedrägeri.