Michael Broquist haltar: klarar knappast genomlysning

Michael Broquist (ingenjör, ekonom, siare och författare) har försökt bemöta fildelarnas argumentation. Tyvärr har han dock inte hängt med i debatten och valt felriktade och tama argument att bemöta. Jag har valt att bemöta hans valda argument för att klargöra den, för mig, nuvarande nivån på debatten.

“Likaså är det väldigt få som vågar uttrycka den faktiska drivkraften bakom fildelningen: gratis musik och film. Att slippa betala. Få tag på något som man annars inte skulle haft råd med.”

Jag skulle vilja ändra på detta till: “[…] den faktiska drivkraften bakom fildelningen: gratis musik och film. Att slippa betala hitta allt. Få tag på något som man annars inte skulle haft råd med hade kunnat ta del av.”.

Det är klart att det finns många som tycker att musik och film bör, om inte gratis, åtminstone vara billigare än vad det är idag. För detta finns samtliga argument om utbud och efterfrågan (det finns för många artister för att ställa krav på marknaden), effektiva distributionssätt (varför betala för skivpress + bensin + chaufför + butikspersonal?) och att fildelning faktiskt fungerar (till skillnad från DRM-skyddat material jag inte kan spela på min bärbara mediaspelare)

Men det är inte drivkraften för de flesta. På sätt och vis kopplat till distributionssätten vill jag starkt påpeka att det faktum att folk fildelar är för att det är tillgängligt här och nu. Alla vill ju att artisterna ska ha råd att fortsätta med sin verksamhet om de är duktiga på vad de gör – men kan jag inte köpa verken lätt och smidigt har jag ingen anledning att gå en lång omväg för det.

“Man tar inget – gör man en elektronisk kopia finns orginalet kvar”

Det här är ett bemötande av upphovsrättsindustrins påstående (och vilseledande) att kopiering = stöld. Jag medger personligen att med rådande lagstiftning översätts upphovsrättsintrång på juridiska till “stöld” eller snatteri. Verkligheten förutsätter dock att stöld och snatteri utgör en “skada”, vilket är helt omöjligt att påvisa – vilket effektivt renderar “stöld”-argumentet poänglöst.

Vidare har denna tanke, att kopior är oändliga, djupt filosofiska betydelser. I behandlingen av information i digital form är data endast data – inte konstnärliga verk. Endast den analoga representationen av ett verk kan vara upphovsrättsskyddat. En digital kopia är data (information) och inget mer.

“Artisten tjänar snarare på mycket nedladdning eftersom dess musik sprids mer vilket ökar kändisskapet”, samt

“Artisterna borde ändra affärsmodell och ta betalt för till exempel framträdanden istället”

Hur kommer det sig att Michael anser att det som talar starkast för fildelning är ett, som han säger, “vid-sidan-av”-argument? Jag tror inte att varken jag eller Michael är rätt personer att säga emot oberoende studier och rapporter om ökande omsättning (trots oss onda fildelare!).

Jämför gärna med en åsna i ett hav av höstackar – och så ser man andra åsnor som flockas kring en av dem. Då måste ju givetvis den höstacken vara bättre! Fast vissa åsnor går förstås fortfarande hellre till dansbandhöstacken än discohöstacken.

Michael anser, vilket hjälper mig att förstå poängen lite, att beslutet om spridningsmetoder ska ligga på artisten. Det är ju en del av upphovsrätten – men kan leda till avtalsbrott hos t.ex. ett större skivbolag som inte förstått sig på effektiva distributionsmetoder. Vips återkommer nämnda omvägar och hinder för att ö.h.t. köpa verken.

Som Alexander Bard sade innan han blev folkpartist: om man lyckas hitta på smarta system att smidigt ta betalt “då kommer artisterna att tjäna mer pengar än de någonsin har gjort“. Om man hoppar över hindren i den aktuella verkligheten för artister alltså.

“Det har fungerat bra för artist NN som släpper sin musik på nätet”

Se ovan. Bara för att en artist har laglig rätt att göra detta betyder inte att den kan det med en existerande lobby som agerar mot sina artisters intressen.

“Mediabolagen tjänar mycket pengar”

Stämmer utmärkt. Mediabolagen har utvecklats och växt sedan 1999, då fildelning blev “något för alla”. Trots att man upprepade gånger kallar sina kunder tjuvar och [industri]mördare.

Sedan att de kan tjäna mer pengar än vad de gör idag har ju snarare med en bristande anpassning till marknaden att göra, samt eventuellt kundrelationer (PR) och att man vid många tillfällen försöker sälja sand i Sahara. Inte för att deras verk kopieras av folk som tipsar sina polare likt åsnorna ovan.

“Upphovsrätt är förlegat”

Mnja. Det den absoluta majoriteten påstår är att upphovsrätten som den är idag är förlegad. Kom igen, 70 år efter kreatörens död? Jag har aldrig hört ett försvarstal för detta galna fenomen.

Det som är förlegat är hur man använder sig av upphovsrätten för att driva in pengar. Det finns ack så många nya, kreativa, tidsenliga metoder som bör beprövas än vad Ipred-förespråkarna (i stort) pysslar med idag. Man kan även säga att den upphovsrättsliga attityden är förlegad.

Den digitala kulturen är inte baserad på skivspelare, begränsade upplagor och monopol.

“Det går inte att kriminalisera en hel generation”

Det får du fråga statsminister Fredrik Reinfeldt om. Min personliga åsikt är att om 1/4 av ett land bedriver en specifik verksamhet så är denna verksamhet demokratiskt berättigad. Ungefär som att samer, även de svenska medborgare, borde få ha rätt att bedriva sin kulturella verksamhet på – vad vissa anser – andras bekostnad.

(Själv har jag ingen åsikt i samefrågan, men den är ett exempel på att folk kan bli irriterade på en minoritets demokratiska rättigheter.)

“Storbolag skall inte få ta på sig polisiära uppgifter”

Här missar Michael Broquist poängen helt och hållet. Han jämställer Ipred-privatpoliser med möjligheten att skicka kronofogden på personer som inte betalar räkningar och att SL får kräva straffavgift av plankare. Skillnaden med Ipred-privatpoliser är ju givetvis att myndigheterna inte är inblandade alls i kravbreven och utpressningshoten. Inte förrän efter det kommer industrin att gå till civilrätten.

Kom ihåg att Kronofogden är en myndighet – det är inte Antipiratbyrån.

“SL-personal har rätt att tilldela straffavgift till friåkare på tunnelbanan.” kan översättas, med Ipred-analogi, till att om någon har samma klädstil så ska SL kunna skicka kravbrev. Det är ungefär lika rättssäkert som en fildelares IP-nummer. Sedan får detta gå genom en myndighet som beslutar om det faktiskt är rätt.

Skulle en myndighet sköta ärendet under hela vägen vore fortfarande inte rättssäkert. Ett olegitimt och ej bevisstyrkt intrång i integriteten sker fortfarande så fort man förutsätter att ett IP-nummer kan härledas till en enskild, ansvarig individ

“IPRED kommer vara tandlös eftersom det inte går att se vem som sitter bakom datorn […] är knappast ett argument för att inte försöka, eller för att på juridisk väg tala om att fildelning inte är tillåtet.”

Nej, men att lagen inte haft någon dämpande effekt ö.h.t. i något annat land där den implementerats är väl tillräckligt godtagbart för att avfärda lagstiftningen? Det är ju inte det enda av de grundläggande problemen med propositionen.

“Man fildelar för att det är det nya sättet att göra saker. Storbolagen har inte hängt med i tiden”

Här besvarar han ett av de argument som är väldigt relevant i varför det fildelas. Något man måste förstå innan man börjar besluta om fildelningen bör bekämpas.

Vad som argumenteras för med detta är alltså inte något slags rättfärdigande av illegal fildelning. Det är ett rent och skärt uppmärksammande varför dagens belöningsmetoder är utdaterade.

“Kontentan av ovanstående är att i princip alla argument som kommer från fildelarlägret går att skjuta ner, och det är frapperande att det blir en så politisk röstvinnarsoppa av diskussionen.”

Jag medger att en del av argumenten som Michael tog upp är svaga i någon slags försvarande av illegal fildelning. Det är dock just för att det är inte vad de ämnar försvara. Det som försvaras är samhällets utveckling av bl.a. kulturkonsumtion och informationsbehandling. Precis som på tiden då kassettbandspelaren dödade musikindustrin, eller när videobandspelaren dödade filmbranschen.


Update: Stim-registrerade artister (typ alla idag) har ej rätt att bestämma över sina egna verks spridning pga avtal om mekaniska rättigheter med n©b. n©b kräver att upphovsmannen trycker en text motsvarande “ALLA RÄTTIGHETER RESERVERAS/ALL RIGHTS RESERVED” på den fysiska produkten, vilket problematiserar t.ex. CC-licenser.

För digital distribution gäller även där en massa galna avtalsregler som begränsar egen distribution. Notera att samtliga produktioner av en “Stimad” artist faller under medlemskapets avtal.

Att gå med i STIM medför automatiskt medlemskap i NCB. Michael Broquists önskan att artister ska få bestämma över sina verk kan endast gälla fristående artister som inte företräds av Stim och de aktuella lobby-organisationerna. Således förespråkar Michael Broquist, om han inte svamlar, att artister bör lämna Stim. (det är en bra sak, men ett alternativt, friare Stim får gärna dyka upp!)

Piratpartist, javisst!

Med anledning av att pettter kom ut ur garderoben och även lite med anledning av hans anledning så kommer även jag ut ur min relativt nybyggda garderob här och nu.

Förra valet, 2006, så röstade jag inte på Piratpartiet. Jag tyckte att det var en jättebra grej, att de hade hunnit mogna under det dryga halvår de hade existerat, men ansåg att det fanns viktigare saker att rösta om. Jag har varit medlem i Piratpartiet, samt Ung Pirat, sedan ganska strax efter att det bildades vad jag vill minnas (kommer inte ihåg när jag skickade sms:et) och har stött verksamheten kanske mer indirekt än direkt.

På senare tid har jag alltså intresserat mig mycket mer i kopieringens filosofi.

Nu tycker jag dock att det är dags att på allvar se över de redan väletablerade partierna. Socialdemokraterna och moderaterna lever upp till “politiker som lovar runt men håller tunt”. De planerar mer hur man ska behålla makten än koncentrerar sig på hur samhället faktiskt utvecklas. Detta gäller även de partier som gullar med S och M till stor utsträckning och den praktiska konsekvensen av detta är att lagförslag enklare drivs igenom med lobbying och annat falskspel.

Detsamma gäller EU-parlamentet. Där är risken för demokratiskt förfall ännu större dock, eftersom vi svenskar inte insett hur mycket makt EU faktiskt har när vi är en medlemsnation. EU-valet är minst lika viktigt som riksdagsvalet. I vissa aspekter, t.ex. “vi måste ju”-bortförklaringar & “alla andra gör ju det”-mentalitet i nationell lagstiftning, så är de beslut som tas på EU-nivå faktiskt mer inflytelserika för våra vardagliga liv.

Så nu kommer jag ut ur garderoben med ovanstående anledning, samt i samband med det SMS jag fick från en vän:

Du har kommit med på EU-listan : )

Om ni har en anledning till att inte rösta på mig, var god ta upp den. Bästa kommunikationsvägen är nog genom bloggen – då kan även andra flika in – men jag finns även personligen på telefon (helst SMS) och e-mail (inte lika mycket) likaså. Uppgifter finnes i sidospalten på förstasidan. Anledningar som innebär röster på andra piratpartister är helt okej – anledningar som grundar sig i en särskild uppfattning av mina åsikter (oavsett ämne) eller att någon annan skulle tycka bättre i en fråga önskar jag diskutera och ge klarhet kring.

Kom ihåg att EU-valet inte handlar om ett rött eller blått Sverige. EU-valet handlar om att behålla sunda, svenska värderingar i ett lobbyist-infekterat Bryssel. Gurkorna får numera vara böjda, men direktiv som IPRED 1, det kommande IPRED 2, datalagringsdirektivet, ACTA och dylikt behöver fortfarande elimineras eller stoppas, beroende på dess aktuella status.

Listan i sin helhet finns på Piratpartiets hemsida.

Ipred: Bevismöjligheten är omöjligt svår

Marcin har börjat sammanställa grundläggande fel som, om inte rentav på egen hand, åtminstone tillsammans bör kunna avfärda proposition 2008/09:67, “Civilrättsliga sanktioner på immaterialrättens område” – genomförande av direktiv 2004/48/EG. Fälla Ipred alltså.

Jag vill lägga till på listan att det finns stora bevissvårigheter, vilket justitieministern medger.

Förutsätt att du har en dator som är uppkopplad till Internet. Nu kommer jag inte riktigt ihåg de där premissuppläggen och argumentationsanalys från filosofin, men här har ni något som man förhoppningsvis förstår sig på:

Tesen lyder: Bevisning av fildelning med metoder som följer av Ipred är omöjligt.

P: Det är omöjligt att skilja på person A som fildelar och person B som fildelar baserat på IP-nummer.

  • pP Flera personer samt datorer kan använda samma IP-nummer i anslutningar mot Internet.
    • P1pP Flera datoranvändare kan simultant ha tillgång till samma internetuppkoppling genom t.ex. en router med NAT-funktion (i dagligt tal: “router”).
    • P2pP Flera datoranvändare kan simultant använda en dator utan att fysiskt befinna sig i närheten av den. Detta märks sällan vid normal användning.
      • p1P2pP NASA kan styra robotar fysiskt lokaliserade på Mars, c:a 227 939 100 km långt bort.
      • p2P2pP Fildelning är normal användning.
        • P1pP2pP Fler än 2,2 miljoner svenska IP-nummer (anslutna från ett inrikes nät) IP-nummer används för fildelning bara på The Pirate Bay.

Bevissvårighetens värde i P1pP stärks ytterligare ifall en trådlös anslutning varit i användning eftersom fysiska spår till anslutningens ursprung är omöjliga att finna retroaktivt. För att göra detta krävs någon slags trianguleringsanalys i samtliga hem som dessutom analyserar den privata trafiken.

Av P2pP följer att även om man personligen använde den enda datorn på uppkopplingen vid intrångets tidpunkt kan datorn ändå ha använts av en annan person. Detta kan vara resultatet av såväl en legitim källa som trojaner, virus och annan potentiellt skadlig mjukvara.

Ipred säger inget om att man ska få följa en anslutning längre än till den nod som kommunicerar mot internets. Detta kan alltså vara vilken dator som helst som är ansluten till internet och kontrollerad av vem – eller vilka – som helst när som helst hur som helst och från var som helst med hur många anslutna som helst. Typ.

Ipred1 ej igenom än. Vi bör stoppa den medan vi kan.

Uppenbarligen är det fortfarande oklarheter hos den grå massan huruvida Ipred röstats igenom än. Lagen är ej antagen av riksdagen. Opinionsmässigt i riksdagen så är Alliansen för lagen, (S) har inte uttalat sig och (V) + (Mp) är mot ett införande.

Regeringen har godkänt (”klubbat”) propositionen. Det betyder inte att det varit omröstning i riksdagen. Det som skedde 4 december var en hearing ordnad av Folkpartiet där Sveriges MAFIAA-motsvarigheter var inbjudna för “debatt”.

Den grå massan verkar heller inte förstå vad lagen ö.h.t. innebär. Det är då man ska besöka brokeps blogg.

Snabba kommentarer om Ipred1-propositionen

Jag sitter och läser igenom propositionen som alltså framöver förmodligen kommer att röstas igenom om jag känner Sverige rätt. Jag har ett par kommentarer. Fetstil och siffror inom hakparentes av mig.

Det innebär att det krävs att det är fråga om intrång av en viss omfattning[1] för att en rättighetshavare ska kunna få ut uppgifter om den abonnent som döljer sig[2] bakom ett IP-nummer som använts vid intrång. Så är i regel fallet om intrånget avser tillgängliggörande (uppladdning)[3] av t.ex. en film eller ett musikaliskt verk för allmänheten, exempelvis genom fildelning via Internet, eftersom detta typiskt sett innebär stor skada för rättighetshavaren[4]. Detsamma är fallet om de intrång som ansökan avser gäller mer omfattande kopiering (nedladdning)[5].

  1. Vad är “viss omfattning”? Är det samma sak som “stora fildelare”? Är det mycket att ladda hem en film i veckan och kanske några album i månaden? Det är ju betydligt mer än vad jag kan tänka mig att folk skulle konsumera ens i en drömvärld. Man laddar ju hem en DVD och ser den på under 3 timmar. Man hinner ju med en film om dagen med lätthet även om man jobbar heltid och övertid.
  2. Döljer man sig bakom IP-numret? IP-numret är en personuppgift säger Datainspektionen. Det är alltså precis som att jag skulle ha mitt personnummer som IP-nummer, fast det lagras inte folkbokföringsdatabasen. Att påstå att man döljer sig är att inpränta en felaktig bild av piraterna.
  3. Tillgängliggörande är uppladdning. Right-o. Det kan jag gå med på. (läs nu punkt 5!)
  4. Typiskt sett innebär det inte alls stor skada att folk piratkopierar. Typiskt sett, säger oberoende forskare, ökar (den illegala) fildelningen mängden legal försäljning. Fast kanske inte av (den typiska) Skivindustrins typiska material – speciellt inte när deras artister går runt och kallar fansen för tjuvar och mördare.
  5. Aaah, höjdpunkten av citatet. Spänningen har byggts upp sedan punkt 3! Vad är det jag läser? Använder man ordet “kopiering” som synonym på “nedladdning”? Men inte uppladdning? Vad är egentligen kopiering? Beatrice Ask och Fredrik Reinfeldt behöver förstå det här med horisontalitet!

Och nu över till själva lagtexten. Det här är det jag märkte som ingen annan kommenterat vad jag märkt än så länge. Följande text, syftandes till olika stycken, återfinns på flera ställen i propositionens lagtext.

Bestämmelserna […] tillämpas också i fråga om försök eller förberedelse till intrång eller överträdelse som avses i 53 §.

Betyder detta att om rättegången mot The Pirate Bay failar t.ex. så är det bara att försöka försöka på nytt med den nya lagen? För nog är väl “förberedelse” tillräckligt luddigt för en “bra” advokat och mutad polis att gå till rätten med?

Är förberedelse att t.ex. klicka på en länk “Ladda hem piratkopierat material med µTorrent“?

Sker det [intrånget] uppsåtligen eller av oaktsamhet, ska ersättning även betalas för den ytterligare skada som intrånget eller överträdelsen har medfört.
När ersättningens storlek bestäms ska hänsyn särskilt tas till

  1. utebliven vinst,
  2. vinst som den som har begått intrånget eller överträdelsen har gjort,
  3. skada på verkets anseende,
  4. ideell skada, och
  5. upphovsmannens eller rättsinnehavarens intresse av att intrång inte begås.

Två frågor:

  • Vad är en ideell skada?
  • Hur bedömer man “upphovsmannens eller rättsinnehavarens intresse av att intrång inte begås”? Om Per Gessle piratkopieras, betyder det att ersättningen skulle kunna vara mycket större än om Timbuktu piratkopierades?

Anna Troberg livebloggar från Ipred1-hearing

Följ Anna Troberg i hennes livebloggande från folkpartiets hearing i riksdagen om införandet av privatpolislagen i svensk lagstiftning.

Sådär, nu har jag installerat mig och de andra piraterna (Christian och Jonathan) på folkpartiets hearing om IPRED.

Ska vi ge makt åt privatpersoner och företag att göra något polisen inte har rätt till? Bör vi se till att privatpersoner och företag kan använda sig av utpressningsmetoder för att berättiga en lidande affärsmetod?

Just nu har just den första felaktiga floskeln uttalas, nämligen “upphovsrätt är äganderätt”. Det vet vi ju att det inte är.

Vidare så rapporteras det åtminstone nu precis i början över IRC också direkt från riksdagen.

NU pratar någon jävla nationalekonom om upphovsrätt
Han säger att 99% av pengarna i mjukvara finns i CLosed Source
Men större delen av den tekniska utvecklingen finns i Open Source

Knappt hinner jag publicera så fortsätter Annas liveblogg.

Upphovsrättens förstjänst står i relation till konsumentens nytta – Que? Why? Den här får någon gärna förklara för mig.

Det där handlar – tror jag – om att ifall en konsument som vill köpa Madonnas senaste album verkligen ska få Madonnas senaste album i bästa kvalitet, inte en Kinakopia som är inspelad från kassettband. Handlar egentligen om trademark, men försvaras genom upphovsrättsliga metoder.

Samtidigt fortsätter IRC att förmedla seger genom FAIL.

Bard tycker frankrike är ett framgångsland när det gäller upphovsrätt

Fildelningen är ju horisontell, sade Rasmus. Regeringen tittade bort och visslade

ag tror att regeringen (riksdagen i helhet egentligen) behöver få en föreläsning om hur fildelning fungerar. Alternativt så bör någon tipsa media, så de inte rapporterar det som en bra grej att man mumlar bort kritik genom att komma med menlösa ändringar.

Det känns gång på gång som att strategin inom politiken är:

  1. Kom med ett förskräckligt förslag som alla kommer att hata.
  2. Fixa till några detaljer så att det låter mycket bättre och rata själva det gamla förslaget.
  3. ???
  4. PROFIT!

Vi bör komma ihåg att detta bygger upp för en oerhörd attitydförändring hos det svenska folket. Det kallas psykologi och har använts flitigt av såväl uttalade demokratier som diktaturer genom tiderna. Genom att “ändra på sig” visar man sig medmänsklig – och att man vill ju det bästa för alla. Så därför “backar man” på enstaka, irrelevanta punkter.

  • För FRA backade man aldrig på den totala avlyssningen av det svenska folket. Exakt samma apparatur med exakt samma kabeldragningar och exakt samma kopior av exakt samma trafik är kvar. Inget ändrades.
  • För Ipred 1 målade man först upp en hotande skräckbild som i praktiken innebar att samtliga IP-nummer insamlade av Antipiratbyrån sedan flera år tillbaka riskerade civilrättsliga åtal. Nu har Beatrice Ask (Publicity Stunts, lektion 1) uttalat sig om att det inte ska gälla retroaktivt. Men framtiden är ju kvar.

Vi bör förvänta oss samma taktik med datalagringsdirektivet och Ipred 2 (båda klubbade hos EU-parlamentet) där det förstnämnda förmodligen kommer att diskuteras i Sverige till våren. (Hurra för politiska klimatprognoser!)

  • Datalagringsdirektivet innebär en massavlyssning som läggs på internetleverantörerna och inkluderar data inom Sveriges gränser. Metadata ska lagras om vem som ansluter var och med vilken metod, vid vilken tidpunkt och vem som ägde vilket IP-nummer då.
  • Ipred 2? “Det Ipred 1 gör jävligt gör Ipred 2 jävligare” skriver Marcin. Det är en bra början på att förklara de svärjelser man kommer att införa i den svenska lagstiftningen.

Som tur är så är brokep på väg att bli superhjälte! Då kan han fixa ett möte med Beatrice Ask och tala vett, etikett, sunt förnuft, klokhet, kunskap och samtliga övriga saker man verkar behöva lämna hemma för att gå till jobbet som politisk marionettdocka.