Falkvinge önskar privata gåvor, bu eller bä?

Jag fick ett mail där Rick Falkvinge önskar pengar för att överleva. Först vill jag personligen uttrycka att jag tycker detta är dåligt beteende, ett oönskat mail och förmodligen inte en särskilt klok strategi i största allmänhet. Den funkar säkert, men är nog inte alltför uppskattad.

Dock tycker jag det är oerhört galet konstigt hur många andra som tycker illa om idén reagerar med värdelösa argument.

20 papp till mat och hyra (och omkostnader) per månad vill han ha. Jisses säger guldkalven, dela med två och du har vad en student har per månad. Sen har han mage att säga att pengarna ska betalas in på hans privata konto.

Guldkalv

…har studenter TIOTUSEN i månaden? Det var betydligt mer än vad jag trodde!

Å fan, behöver Falkvinge pengar för att överleva? Det behöver ju inte artister, filmskapare och skivbolag, så varför Falkvinge?

Säfflemannen

Va? Piratpartiet vill definitivt att artister och filmskapare ska få pengar. Den kommersiella rätten bör bestå och det finns många sätt man kan tjäna pengar på sin musik och få ihop pengar för en film. Speciellt när Piratpartiet vill BEHÅLLA upphovsrätten SOM DEN ÄR TÄNKT. För att främja kreativitet, nyskapande och utvecklande – inte stävja konkurrens och inrätta monopol, som det ser ut idag.

Piratpartiet skulle kunna ge artister en större andel av pengarna, som bör vara skäligt stor för den insats (kulturellt samt mödomässigt) som en kreatör faktiskt medför samhället (som trots allt finansierar kulturen!).

(notera att alla mina tre länkars inlägg påstår att Piratpartiet önskar att artister inte ska få pengar för sitt jobb – är det en generell “duhr, fildelning är ondska”-uppfattning? förstår man inte att fri fildelning HJÄLPER artister som faktiskt förtjänar sitt levebröd?)

Och eldsjälen Joakim Jardenberg på Mindpark som startat en rörelse för att samla in pengar till Wikipedia, bra så, sajten behövs! Men vad är det för fel på att som Linda Skugge gjort med Vulkan och PM Nilsson & co är i full färd med att fixa med debattuppstickaren Newsmill att få lönsamhet även på nätet och betalt för hederligt arbete? Wikipedia har inte ens försökt med annonser. Men några administrerar väl sajten? Och de kan ju inte leva på luft.

Ronge Kommunikation

Här använder Ronge Kommunikation ett annat ideellt eldsjälsarbete som liknelse på sätt och vis – något som överlever på brinnande intresse och donationer (av såväl pengar som arbete). Vad Ronge inte alls verkar ha greppat är att Wikipedia är ett uppslagsverk. Ett uppslagsverk presenterar fakta. Annonser hör ej hemma där. Det är ett principbeslut som man bör stå fast vid från Wikipedias sida.

Att börja be folk klicka på länkar till marknadsföring är Dåligt™ på en sida som Wikipedia. Mer ska inte behöva sägas om saken.

Sedan, precis som med artister (den absoluta majoriteten bortom tvivel) idag så jobbar man extrajobb etc. – och ens “kreativa sida” (vare sig det är musik eller) finansieras inte av produktionerna i säkert 99% av musikerfallen. Film är lite speciellt, men det är ju en budget som vilken annan. Musik är dock jättebilligt såvida man inte är en symfoniorkester (vars upplevelse – alltså säljargument – ej går att fildela ändå!).

Men sedan, Rick Falkvinge, 20000kr? Så mycket? Jag förstår om du reser mycket och så, men får man om man donerar till dig ta del av din personliga budget också? Det går alltid att skära ner på saker, och du kanske bor dyrare än du behöver, eller kanske borde börja äta vegetariskt och laga fler grytor?

Fast det förstås, lånen – som har betytt jättemycket för Piratpartiet – behöver betalas tillbaka. Det förmodar jag är största utgiften. Det är dock endast något jag kan intala mig som saker är nu. Jag donerar inte till en svart låda, även om jag har förtroende för dess syfte.

Kostnadseffektivisering går alltid att göra. Det är min filosofi.

Update 2008-12-31 15:45

Guldkalv verkar inte ha uppfattat, trots att han finner det nödvändigt att skriva ett uppföljande inlägg pga läsarstorm på hans föregående, att Piratpartiet inte alls tycker att artister borde sluta få betalt. Kommersiella rätten försvaras fortfarande (fast den borde ju inte gälla t.ex. när artisten är död). Jag hoppas min kommentar till honom som jag skrev ovan når fram på något vis!

Falkens andra frågestund får svar

Jag klicketiklickade omkring på den stora, vida webben och hittade sjöslaget Piraterna vs. Falkens Skepsis. Det här är det roligaste med internet, folk kan faktiskt ställa sina frågor öppet och sedan få svar på tal! Yay!

I hur hög utsträckning de sedan verkligen vill ha albumet är en annan sak. Ponera att det bara hade gått att få tag i det på CD och LP, då hade kanske bara 10.000 exemplar sålts. Det är jag helt med på. 100.000 nedladdningar är inte detsamma som lika många “missade försäljningar” av CD och LP.

Jag förstår givetvis att det kan vara krångligt att tänka på “gratis nedladdning hjälper handeln”. Det låter som ett argument som snubblar på sig självt.

Däremot ger det lite stärkt förtroende i fildelningens positiva sidor att veta att skivindustrin måhända kan ha gått neråt, medan musikindustrin gått uppåt. Siffror som säger hur fildelning påverkar skivförsäljning är utdaterade – någon som laddar från internet vill förmodligen även handla över internet. (Fast faktum är, enligt Harvard t.ex, att fildelning hjälper skivförsäljning, även om den undersökningen har ett par år på nacken nu.)

Egentligen är det RIAA som ursprungligen fifflat med siffrorna. “Sålda skivor” enligt dem är egentligen närmare bestämt “pressade skivor”. Det är klart att man som skivbutik i en dalande marknad för plastbitar inte vill ha ett stort lager. Sedan finns det betydligt fler alternativ på musikmarknaden idag än förut (samt att de gamla produktionerna inte försvinner).

Sedan kommer vi till det underbara upplägget om att man som pirat (antiskivist) borde kunna visa på alternativ till att handla i butik.

Självklart måste man inte ha det. Men ärligt talat, det var väl ganska länge sedan vi kunde konstatera att det är piraterna som har koll på läget här, och ingen annan. Så även om det egentligen inte är deras/vårt problem, tror jag det vore väldigt lyckat om piratrörelsen ägnade lite mer energi åt att verkligen visa att fildelningen är ett skitbra tåg som de flesta enbart skulle tjäna på att hoppa på.

Vi börjar med att besvara de som vill ha lättsmält info. Det finns knappt alternativ, skivindustrin (som lever på plast) har inte velat släppa rättigheter (dvs, inte artisternas egna beslut utan typ Stim + NCB + skivbolag). Därför har det dröjt jättelänge innan vettiga alternativ kommit.

iTunes är inte ett bra alternativ eftersom låtarna endast endast inte kan spelas på valfri dator/MP3-spelare. Det är pga DRM, som många andra försökt sig på men misslyckats med av förståeliga skäl. Även där ovannämnda Stim etc. som är ansvariga.

Men det finns det fria Last.fm (och det sämre Spotify) som artister kan tjäna pengar genom. När ens musik spelas genereras inkomst som finansieras genom reklam/medlemsavgifter. Fast Stim tillåter egentligen inte artister att ladda upp musik dit om man är medlem i maffian Stim. Man blir inte rik på Last.fm och Spotify tror jag, men det är en bra bit på vägen. Som konsument lägger du inte ut pengar, men stöder ändå artisterna. (I Spotifys fall är det för mig osäkert om man faktiskt stöder artisterna eller bolagen.)

Och så kör vi det gamla vanliga tugget: Med färre artister som vill släppa skivor pga olönsamhet består dock problemen med Stim och NCB som i princip alla artister är anslutna till. Det enda Stim gör bra är att förmedla möjlighet att sändas på radio och tv enkelt mot viss ersättning. Men det är inget man lever på – och med tanke på de groteska upphovsrättsliga kränkningar man utsätts för så förstår inte jag personligen varför folk är medlemmar ännu.

Kom ihåg att Piratpartiet inte vill avskaffa upphovsrätten. Bara se till så den är sund och inte gäller 70 år efter upphovsmannens död.

Jag anar patentdebatt

Återigen har jag bläddrat igenom DN och läst för fulla [kaffe]muggar. Idag påstods det att regeringen tillåter att svenska patent stjäls. Regeringen gör detta genom att inte arbeta för bättre möjligheter att ställa sig rakryggad mot en “exempelvis amerikanska industriella intressen”. De efterfrågar förstärkning av patentaspekten hos “IPR” (Intellectual Property Rights, eller rättigheter för intellektuell egendom).

För att klargöra: Upphovsrätt (som ger kopieringsrätt, copyright) och patenträtt är båda (olika) rättigheter gällande intellektuell egendom. De är s.k. “immaterialrätter”. Intellektuell egendom bedöms i industrierna vara värt sin virtuella vikt i guld nu när vi lever i ett informationssamhälle. Värnandet om upphovs- och patenträtt förutsätter ett intrinsikalt (inneboende) värde i mänskliga tankar.

Jag ska inte ta denna debatt in absurdum just nu. Det hade bara lett oss till att man måste upprätta en tankepolis och hindra folk att såväl nynna på en skyddad låt som bygga en egen MP3-spelare.

Vi håller oss till den debattartikel som en väldans massa professorer (en bunt av dem emeritus) och även f.d. representanter från bank- och affärsvärlden, plus enstaka aktiva representanter för några uppfinnarkretsar. Vad säger artikeln egentligen? Kan den visa hur regeringen bör agera? Vad är den viktiga skillnaden mellan patent och upphovsrätt? Jag har isolerat ett par intressanta delar av artikeln som jag dessutom tycker återges korrekt på egen hand.

[…] sedan länge råder ett för den breda allmänheten, massmedierna och politiska beslutsfattare föga känt patentkrig mellan exempelvis amerikanska industriella intressen och icke-amerikanska patentinnehavare. De senare kan räkna med att tvingas försvara sina patenträttigheter i en juridiskt komplicerad miljö mot aggressiva och finansiellt starka konkurrenter. […]

Detta är den exakta motsatsen till den aktuella fildelningsdebatten gällande upphovsrätt! I fildelningsdebatten står lagen (speciellt med Ipred) på en aggressiv, finansiellt stark industris sida. Det här förklarar ingen direkt skillnad, men innebär att artikelförfattarna förmodligen är opponenter till privatpoliser. Åtminstone sådana som anställs av Goliat för att jaga David, vilket Ipred-lagen resulterar i.

Följande är fortsättningen på det citerade stycket, modifierat av mig för att styrka mitt påstående: “Därmed blir introduktionen på den amerikanska marknaden för musik och film kostsam och ofta omöjlig. Detta kan också innebära försvagade möjligheter att upprätthålla patent på samma produkter utgivningsmöjligheter på andra håll i världen och att driva in avtalade licensavgifter distribuera på eget behåg.”

STIM:ar man sig t.ex. (vilket är praxis) har man ingen rätt att trycka egna skivor eller nätdistribuera egen musik kommersiellt utan att betala pengar till STIM. De rättigheterna har då avtalats bort och t.ex. skivpressarna i Sverige är så gott som en enorm kartellverksamhet. Då var likheten patentjättar <-> skivindustrin, STIM etc. etablerad.

Noteras bör att artikeln ovan påpekar att andra länders företag (där andra patentlagar och -system råder och det finns andra uppfinnare) kommer att hävda sin egen rätt till produktion och licens. Duh.

Stora tillverkande företag kan frestas att producera utan licens, med uträkningen att det lilla företaget med det värdefulla patentet inte ska ha råd att stå upp för sin rätt. Ett sådant patentintrång kan få effekter likt en organiserad kartell av olika producenter.

Detta stycke berättar att företagen som var den “amerikanska industrin” i föregående citat kan strunta i småpatent och köra sitt eget race. Artikelförfattarna önskar möjligheter att rättsligt ställa sig upp mot jättarna. Är det en rimlig önskan? Jag hoppas det, även om våra metoder kan skilja.

Vidare bekräftar citatet (mer specifikt “likt en organiserad kartell av olika producenter”) att korspatentering är en dyster verklighet idag. Patentindustrin är en stor härva av företag som har knivar mot varandras halsar genom patenthot och i slutänden har kommit överens om att inte stämma (alltför ofta). Det här får mig att tvivla på ovanstående önskans rimlighet att man kan ställa sig mot jättarna med existerande patentlagar.

Det skulle behövas en enorm slagkraftighet vars like aldrig skådats för att stödja någon vars patent kanske infiltrerar någon annans patent. Kanske är det enda som krävs för att en rättsprocess ska starta som tar musten ur David (vs Goliat). Precis på samma sätt kan upphovsrättsindustrin lyckas med att kräva hundratusentals kronor och gå iväg segrande bara genom att leka polis med utpressning och hot om åtal.

En intressant iakttagelse är hur snabbt svenska myndigheter aktiverades när några amerikanska intressen ansåg sig förfördelade av en på svensk mark verksam fildelningscentral. Det finns anledning för svenska staten och EU att reagera med minst samma skärpa i det pågående patentkriget.

  1. Artikelförfattarna visar tydligt att även de tycker att Sverige bara böjde sig framåt och tog emot i polisens razzia av The Pirate Bay.
  2. Med anledning av ovanstående liknelser av upphovsrättsindustrin mot privatpersoner och kreatörer är det rimligt att anse att författarna (åtminstone egentligen) vill se att Ipred-lagen stoppas.
  3. Artikelförfattarna har (för optimistiska?) förhoppningar om att Sverige kan försvara kommersiella intrång av immaterialrätt.

Punkt 3 går att uppfatta på flera sätt. Jag vill alltså mena att författarna inte nödvändigtvis har något emot ickekommersiella patentintrång (du bygger något i din källare eller distribuerar fri mjukvara). När man tänker på den juridiska och sociala problematik (bl.a. integritetskränkande kontrollbehov) som uppstår när man har åtminstone jag svårt att se det på ett annat vis.

För vem vill egentligen hindra öppna och fria industristandarder och idéutbyten som hjälper utvecklare att förbättra existerande lösningar samt eradikerar problemet med korspatentering?

Se det såhär: Om jag i mitt snabbmatsgarage(!) efter experimenterande upptäcker en bra reningsmetod för frityrolja så jag kan köra bilen ekologiskt – då borde jag inte kunna stämmas för att ha “tagit någon annans tankegods“.

Intrång på högteknologiska lösningar (t.ex. Intels CPU-arkitektur) lämnar jag vid sidan av eftersom artikeln handlade om patentinnehavare i singular som kunde känna sig “ensamma”. Men jag kan säga att t.ex. distribuera Kinakopior som om de vore Intels CPUer vore helt felaktigt och att betraktas som bedrägeri.