Fildelningen är ju horisontell, sade Rasmus. Regeringen tittade bort och visslade

ag tror att regeringen (riksdagen i helhet egentligen) behöver få en föreläsning om hur fildelning fungerar. Alternativt så bör någon tipsa media, så de inte rapporterar det som en bra grej att man mumlar bort kritik genom att komma med menlösa ändringar.

Det känns gång på gång som att strategin inom politiken är:

  1. Kom med ett förskräckligt förslag som alla kommer att hata.
  2. Fixa till några detaljer så att det låter mycket bättre och rata själva det gamla förslaget.
  3. ???
  4. PROFIT!

Vi bör komma ihåg att detta bygger upp för en oerhörd attitydförändring hos det svenska folket. Det kallas psykologi och har använts flitigt av såväl uttalade demokratier som diktaturer genom tiderna. Genom att “ändra på sig” visar man sig medmänsklig – och att man vill ju det bästa för alla. Så därför “backar man” på enstaka, irrelevanta punkter.

  • För FRA backade man aldrig på den totala avlyssningen av det svenska folket. Exakt samma apparatur med exakt samma kabeldragningar och exakt samma kopior av exakt samma trafik är kvar. Inget ändrades.
  • För Ipred 1 målade man först upp en hotande skräckbild som i praktiken innebar att samtliga IP-nummer insamlade av Antipiratbyrån sedan flera år tillbaka riskerade civilrättsliga åtal. Nu har Beatrice Ask (Publicity Stunts, lektion 1) uttalat sig om att det inte ska gälla retroaktivt. Men framtiden är ju kvar.

Vi bör förvänta oss samma taktik med datalagringsdirektivet och Ipred 2 (båda klubbade hos EU-parlamentet) där det förstnämnda förmodligen kommer att diskuteras i Sverige till våren. (Hurra för politiska klimatprognoser!)

  • Datalagringsdirektivet innebär en massavlyssning som läggs på internetleverantörerna och inkluderar data inom Sveriges gränser. Metadata ska lagras om vem som ansluter var och med vilken metod, vid vilken tidpunkt och vem som ägde vilket IP-nummer då.
  • Ipred 2? “Det Ipred 1 gör jävligt gör Ipred 2 jävligare” skriver Marcin. Det är en bra början på att förklara de svärjelser man kommer att införa i den svenska lagstiftningen.

Som tur är så är brokep på väg att bli superhjälte! Då kan han fixa ett möte med Beatrice Ask och tala vett, etikett, sunt förnuft, klokhet, kunskap och samtliga övriga saker man verkar behöva lämna hemma för att gå till jobbet som politisk marionettdocka.

Grundlagskyddad allemansrätt?

Underskriften Per kommenterade på min temporära Umeå 2014-blogg, att allemansrätten är skyddad i grundlagen.

Angående kulturell allemansrätt så får kan man tänka på att allemansrätten i sig är grundlagsskyddad i kontrast till upphovsrätt. Kanske vore bra med en grundlagsskyddad kulturell allemansrätt så slipper vi tjafset med folk som värnar om de rättigheter som de förtjänat. Torde i alla fall kräva några mellanliggande riksdagsval innan förslaget klubbas i riksdagen. Men vem vet det kanske går att inskränka egendomsrätten också på andra områden. Det luktar lite rödvin om det hela tycker jag.

Kanske det vore något? Per kanske har en poäng i mitt tycke, fast han själv inte skulle stödja den.

Men nä, det hade varit kontraproduktivt. Jag tror snarare på att “om det strider mot lagen är det olagligt” och att det i så fall är lagligt om inget förbjuder en specifik handling. Tunnare lagböcker är bättre lagböcker – och därav följer ej att fler saker nödvändigtvis ska vara lagliga.

Upphovsrätten bör kanske koncentreras till kommersiell verksamhet – och således endast gälla för kommersiell verksamhet? Kan man tjäna pengar på något så finns det en rätt att gynna vinstdrivande intressen, för ekonomins skull och allt det där. Arbetar man dock på en döende marknad så får man väl hellre skola in sig i en annan verksamhet innan det är för sent?

Genom att bara införa lite mer vett och etikett i dagens upphovsrättslagstiftning (ta bort/ändra) så slipper Sverige en motsägelsefull lagstiftning som säger att man “inte får, fast borde få men egentligen inte“.

EU vill söka igenom hårddiskar över landsgränser

BBC rapporterar att EU vill börja leta igenom hårddiskar över de fysiska landsgränserna.

Huvudursäkten är tydligen barnpornografi. Föga överraskande, och givetvis finns det en annan bakomliggande nödvändighet för att förslaget ska ha nyhetsvärde. Fetstil av mig:

The ministerial meeting also backed the anti-cyber crime strategy that will see the creation of cross-border investigation teams and sanction the use of virtual patrols to police some areas of the net.

Ambitionen är alltså att ytterligare generalisera EU-myndigheternas makt och sudda ut nationsgränsernas betydelse i någon EU-centraliserad lagbok. Exakt samma nackdel (och emellanåt fördel!) som allt som rör centralisering – en påtvingad moral och kulturellt missanpassad rättssäkerhet.

Ett land som Sverige med en historia som visar stöd för informationsfrihet påtvingas inskränkande, kunskapsfientliga förordningar. Jämför detta med t.ex. att Sverige plötsligt skulle tvingas legalisera diverse narkotika som många andra länder ser mycket lättare på.

Other “practical measures” include encouraging better sharing of information between police forces in member nations and private companies on investigative methods and trends.

Jag ser nog hellre att färre samarbeten görs mellan myndigheter och vinstdrivande intressen. För visst är vi medvetna vid det här laget om vad sharing – att dela med sig – innebär? Tänk situationen att icke-myndigheten Antipiratbyrån får undersöka misstänkta fildelares hårddiskar. Fast tänk att företag i andra länder med helt andra värderingar, typ Frankrike, skulle få göra detsamma. Eller kanske Web Sheriff.

Vidare så är det tydligt att när EU blir större och mer inflytelserikt så blir det svårare att kritisera “EU”. Det är ju helt separata delar av EU som gör diverse saker. Typ räknar brottslingar och stiftar lagar mot dem. Ta följande praktiska exempel – citatet i artikeln är perfekt:

In a statement outlining the strategy the EU claimed “half of all internet crime involves the production, distribution and sale of child pornography”.

Samtidigt menar man att fildelning är brottslighet på internet. Bara i Sverige har vi åtminstone 2,2 miljoner aktiva fildelare. Betyder det – även om endast Sveriges fildelare räknas in och ingen annan brottslighet räknas – finns 2,2 miljoner utspritt över EU som pysslar med barnporr?

Eller menar man inte att fildelning är “internet crime”? Sure, det kan ju vara upphovsrättsintrång och således inte räknas till internetsfären. Dock undrar jag hur man i en sådan tolkning skulle försvara IPRED-implementationen i Sverige där privatpersoner får mer makt än polisen (rättfärdigat, klappat och klart rakt in i lagboken).

Vidare vill EU även installera trojaner på folks datorer enligt HAX. Det behöver jag inte ens kommentera hur fel det är.

Konsensus är att även om man säger att man vill komma åt barnporren så är samtliga implementeringar av maktöverbruk steg mot komplexare lagstiftning, färre kulturellt unika samhällen samt ett större integritetskränkande.